ATT FÖRLORA SIN PAPPA

2014-10-09 @ 11:52:36
EVERYDAY
Felicia:
Hej allihopa! Här om dagen fick jag ett mail om det här blogginlägget, som jag skrev för snart fyra år sedan. Det känns helt osannolikt att den texten fortfarande kom ihågs. Jag skrev den i förbifarten med en klump i magen. Vad säger man egentligen? Idag vågar jag nog påstå att jag har både mer insikt och distans till det hände mig och min familj, men jag älskar fortfarande den där texten. Jag tror att det är den bästa jag någosin skrivit, för precis sådär som jag kände då känner jag fortfarande. 

För en månad sen var det sex år sedan min pappa gick bort. Jag har sällan skrivit om min pappa på facebook, eller andra sociala medier (inte allt för ofta här heller), men då gjorde jag det. Jag tänkte publicera samma text här, både för att den ska finnas kvar och inte försvinna i mitt facebook-flöde men också för att det ibland känns bra att kasta ut tankar i cyberrymden och inte veta vem som läser. 
 
Puss ♥

 


Skriven 2014-09-12
Idag är det sex år sedan min pappa gick bort, och för ett par dagar sedan var det International Suicide Prevention Day. I ljuset av detta vill jag bara lätta mitt hjärta. Var sjätte timme tar någon livet av sig - bara i Sverige. Det är en av de vanligaste dödsorsakerna. Speciellt nu pratas det så mycket om vad vi vill med vårt Sverige, men idag vill jag mest bara att ingen ska behöva känna behovet av att ta sitt liv, och att ingen ska behöva stå bredvid och se någon försvinna så som jag, min familj och våra nära fick göra, för det sög verkligen, och gör fortfarande. Om vi ser någon som inte mår så himla bra, prata, försök förstå och hjälp så gott vi kan. Och om vi hamnar där själva, ska vi komma ihåg att det verkligen, verkligen finns hjälp att få. Vården, allra främst, men om de stänger sina dörrar finns det alltid en hjälporganisation att ringa och prata med, eller gå till, eller vad som helst. Ingen ska behöva dö av fri vilja. Innan du fortsätter med din dag kan du kanske läsa de här myterna om självmord, eller skänka pengar till en organisation som jobbar förebyggande och med efterstöd. Det har jag gjort idag, för min älskade älskade pappa, som för sex år sedan inte orkade mer ♥
 
 

KOMMENTERA HÄR:

KOMMENTERA HÄR:

NAMN:
SPARA INFORMATION

E-MAIL: (pssssst! jag lovar att det förblir en hemlis!)

DIN BLOGG:

Kommentar:

Trackback



Hej kompisar! Du har landat hos aicilef! Den här bloggen drivs av två allra bästa kompisar, Felicia och Nathalie! Vi är ute på vårt livs äventyr och ska under de kommande månaderna leva ur en ryggsäck på resande fot, någonstans mellan Oceanien och Asien! Vi är såklart orimligt pepp på detta och ser fram emot att dela vår resa med er! Välkomna till aicilefs!

ps. Tidigare har bloggen drivits av endast Felicia, i arkivet kan ni läsa om hennes utbytesår i USA (2010/2011) och allt däromkring!