MIN TORSDAG

2014-11-17 @ 03:56:10
AUSSIE ASIA TOUR
Felicia:
I torsdags hade jag den mest intensiva dagen jag har haft här. Vi steg upp i ottan efter en natt med dålig sömn pga. bytt rum och iskallt i det nya. Vi var ändå SUPERPEPP för vi skulle dyka! Ut på stora barrärrevet! Vi åkte iväg, fick massa info om vad det är att dyka, säkerhet och så vidare, sen hoppade vi i för vårt första dyk. Vi var under vattnet i ungefär 40 minuter och simmade runt bland korallerna. Vi fick sitta på sandbotten och allt var ungefär jättevackert, trodde vi! När vi någon timme senare hoppade i för vårt andra dyk hade jag nog den mäktigaste upplevelsen i mitt liv. Vi var mid-water och reven såg ut som berg och det såg ut som om Nathalie flög när jag kollade på henne. Vi såg en eagleray simma förbi och det hade lika gärna kunnat vara en fågel. SÅ SJUK känsla. Sjukast för mig var att jag var tvungen att zona ut, inte tänka inte göra. Mitt huvud är ofta kaos med tusen saker och jag blir rastlös SÅ LÄTT, men när jag dök var jag lugn på ett helt sjukt sätt. 

Sammanfattningsvis en av de coolaste sakerna jag gjort i mitt liv. Vill bara ner igen!! Vi såg på två dyk på 40 respektive 45 minuter tusen fiskar (minst), helt sjuka koraller, en sköldpadda, stingrockor, en eagleray och två(!) hajar!! Så fett!

När vi kom hem på kvällen gjorde vi vår promo (vi jobbar för boende på vårt hostel) vilket innebär 3h promenad (ca 17 km om ni ville veta) och var ganska trött när jag tillslut landade hemma. 

Och då var dagen inte direkt slut, för nu kommer vi till det intensiva. Jag fick över skype vara med på min morfars begravning.  För så illa är det, att min morfar dog samma dag som jag kom till Australien. Jag hade så gärna velat vara hemma med min familj just nu, men att åka hem och tillbaka gick helt enkelt inte. Jag är så glad att vi kunde lösa det som vi löste det, och att jag på ett hörn fick vara med, men det är hjärtslitnde jobbigt att inte få vara med min familj i sorgen över min älskade morfar. Det var hur som helst en väldigt fin begravning, och jag är så tacksam för att min familj och prästen kunde lösa det via skype. 

Saker jag inte trodde jag skulle göra: sitta i ett hostelkök och vara med på en begravning samtidigt som jag kollar på två fransmän laga mat.

Puss,
Felicia

KOMMENTERA HÄR:

KOMMENTERA HÄR:

NAMN:
SPARA INFORMATION

E-MAIL: (pssssst! jag lovar att det förblir en hemlis!)

DIN BLOGG:

Kommentar:

Trackback



Hej kompisar! Du har landat hos aicilef! Den här bloggen drivs av två allra bästa kompisar, Felicia och Nathalie! Vi är ute på vårt livs äventyr och ska under de kommande månaderna leva ur en ryggsäck på resande fot, någonstans mellan Oceanien och Asien! Vi är såklart orimligt pepp på detta och ser fram emot att dela vår resa med er! Välkomna till aicilefs!

ps. Tidigare har bloggen drivits av endast Felicia, i arkivet kan ni läsa om hennes utbytesår i USA (2010/2011) och allt däromkring!