OM ATT VARA TJEJ OCH SÅNT

2013-08-11 @ 21:58:00
EVERYDAY

Jag har skrivit en krönika, för att jag var tvungen, men det var ändå kul. Detta är alltså en svenskauppgift som jag skrev på ungefär två och en halv minut efter att ha tänkt i cirka tusen miljoner år. Kriterierna var att den skulle kunna publiceras i vår lokaltidning, så den skulle handla om något aktuellt och vara relativt vårdad.

 

 

JAG VILL FAKTISKT VARA MER ÄN TJEJ

”Är det en flicka eller en pojke?” frågade hela världen när lilla barnet Mellquist föddes på en regnig lördagsmorgon på senhösten 1994. Mor och far till lilla barnet kollade mellan benen och sa lyckligt att de fått en liten flicka. Det första lilla f:et hade knappt smugit sig över moderns läppar innan världen krympte för den nya lilla flickan. Plötsligt försvann halva världen, plötsligt försvann möjligheterna och upplevelserna som bara avsedda för de som är av manligt kön. Livets stig, som hade varit så bred och spännande, blev plötsligt hälften så stor och hälften så spännande. Det var ju just så, att stora stygga normen hade kommit och virat världen och samhället runt sitt lillfinger flera tusen år tidigare, och därmed tagit lilla flickebarnet Mellquists möjligheter att vara den hon vill vara.

I dagens värld är det himla viktigt att veta om det är en penis eller vagina som gömmer sig innanför brallorna, hur ska alla världens chefer, makthavare och löneförrättare annars veta hur man ska behandla en människa? Det skulle ju vara fruktansvärt svårt och till och med lite galet att skala av oss det där sociala könet vi alla bär på och bara vara människor. Tänk om vi kunde sluta vara en hon om vi har en snippa och en han om vi har en snopp och bara bli en hen? Eller bara strunta i att vara något annat än oss själva?

Vi har ett fysiskt kön. Vi är biologiskt programmerade att ha ett fysiskt kön. Det kan vi inte ändra på. Men det är det där andra som kommer med att ha ett fysiskt kön som kommer i vägen. Vårt sociala kön. Könet som berättar om vi ska tjäna mer, om vi ska stanna hemma med barnen eller om vi ska gilla att pyssla eller leka med bilar. Det är det sociala könet som berättar om vi ska gilla blått eller rosa, om vi ska lära oss att leka med pinnar som svärd och skjuta innebandybollar till de krossar en skalle eller om vi ska lära oss att lägga pärlplattor och måla i ritböcker tills vi är så tysta och lugna att vi knappt hörs.

Alla är ett offer för det sociala könet. Allas värld delas på hälften i samma sekund som världen får veta om man är flicka eller pojke. De säger att flickor är smartare i skolan, men beror det kanske på att vi uppfostras att inte skrika och slåss, utan fostras att vara tysta och lugna? Det är klart flickor har lättare att anpassa sig till skolmiljö när man har den fostran i ryggen! Man säger att pojkar är händigare, men beror det kanske på att hela pojkavdelningen i leksaksaffären är full av borrar, sågar och skruvmejslar i miniformat? Det är klart att man vet hur man borrar en skruv när man tränat sen innan man ens kan komma ihåg det! Det sociala könet följer oss upp i åldern och formar vår person och vårt jag.

Som ofödd finns det två världar att födas in i – världen som pojke och världen som flicka. I båda världar finns det saker som gynnar och hämmar, men båda kommer med klara föreställningar om vem man ska vara och hur man ska vara, och den som inte följer den förbestämda normen, de straffas. Natashja Blomberg som bloggar som Lady Dahmer - den postpartikala femistfittan skriver så här: ”Barn fattar snabbt. Om vi kan träna hundar att hitta bomber, förstå då vilken kapacitet som ligger i människan. Barn lär sig tidigt vilka roller som gäller” [21.03.2012, Natasja Blomberg, www.ladydahmer.se]. Om en pojke inte vill vara en pojke och om en flicka inte vill vara en flicka blir de straffade genom blickar, funderingar, ifrågasättande och mobbning till den dag då de helt enkelt väljer att anpassa sig eller ge upp. Men varför ska det bara finnas två möjligheter?

Tänk om vi hade kunnat födas med ett fysiskt kön och sen fått upptäcka världen själva, tänk om vi hade fått möjligheten att skapa våra egna jag, utan förväntningar och normer att ta hänsyn till. Tänk om vi hade fått 1000 möjligheter i stället för två. Tänk om vi hade kunnat sudda ut den där linjen mellan könen och bara vara? Tänk vilken värld vi hade haft!


 

PS! Jag är absolut ingen kung på genus och feminism och allt sånt där som min krönika handlar om, men jag lär mig, så ha lite tålamod med mig alla superkoola feminister! 

PS2! Hej igen alla fina! Gissa var jag är just nu?


KOMMENTERA HÄR:

KOMMENTERA HÄR:

NAMN:
SPARA INFORMATION

E-MAIL: (pssssst! jag lovar att det förblir en hemlis!)

DIN BLOGG:

Kommentar:

Trackback



Hej kompisar! Du har landat hos aicilef! Den här bloggen drivs av två allra bästa kompisar, Felicia och Nathalie! Vi är ute på vårt livs äventyr och ska under de kommande månaderna leva ur en ryggsäck på resande fot, någonstans mellan Oceanien och Asien! Vi är såklart orimligt pepp på detta och ser fram emot att dela vår resa med er! Välkomna till aicilefs!

ps. Tidigare har bloggen drivits av endast Felicia, i arkivet kan ni läsa om hennes utbytesår i USA (2010/2011) och allt däromkring!