LÄSKIGA SAKER OM PAPPOR I HIMMLEN.

2011-04-19 @ 00:22:00
EVERYDAY
Idag fick jag ett mail. Ett mail från en tjej som förlorat sin pappa, precis som jag. På samma sätt. Hon hade förlorat sin pappa till självmord, precis som jag. Limjen för vad man får skriva på internet är så hårfin och tunn, och jag aktar mig så himla duktigt för att aldrig skriva för mycket, aldrig skriva det där som kommer såra mig själv eller mina nära, men idag, idag känner jag mig skyldig att skriva, för om jag kan hjälpa andra genom det jag gick igenom, då hade min pappa varit stolt över mig. Min älskade pappa hade varit stolt. 


Frågan jag fick var, hur klarar man sig igenom det? Hur gör man? Hur orkar man gå upp på morgonen och kolla på sig själv och lyckas tänka att man är något annat än ett halvt föräldralös misslyckande? Det är jättesvårt. För mig var det så svårt att identifiera mig med något annat än det faktum att jag var (och är med för den delen) tjejen utan pappa. Men det går över. Jag lovar, det gör det. 

Först räknade jag timmarna. För fem timmar sedan slog min pappas hjärta, för sju timmar sedan andades min pappa och för tolv timmar sedan fanns min pappa på jorden. Sen är det dagar. Två dagar, fyra dagar och till slut sex dagar. Sen kommer den där fredagen. Det är fredag och klockan är kvar över tre på eftermiddagen och det är exakt sju dagar sedan min pappa dog. Det är 169 timmar sedan min pappas hjärta slutade slå. Men det varar bara i en minut, sedan är det inte exakt en vecka sedan. 

Efter det började jag räkna månader, en två och sedan tre månader sen. När han hade varit borta i sex månader var jag så upptagen hela dagen att jag inte reflekterade över att det var ett halvår. Just då, den 12:e mars 2009 mådde jag inte dåligt. Men den 13:e, då mådde jag inte bra alls. Jag hade glömt min pappas halvårsdag! Betyder det att jag inte älskar honom? Inte alls. Det betyer bara att jag hade blivit stark nog att ta tag i mig själv, det kan jag vara efterklok att säga nu. Det betyder att livet går vidare. 

För mig är det år. Jag räknar år. 2 år. Fast idag, idag när jag skriver om det, då räknar jag ut att det är 2 år, 7 månader, 6 dagar, tre timmar och sju minuter sedan min pappa lämnade jorden. Och det gör mig ledsen, precis som det gör mig glad. Jag reflekterar inte över tiden kvart över tre på eftermiddagen längre, för det är så länge sedan nu. Jag reflerkterar över den 12:e september, för det är årsdagen, men helt ärligt, dagar är inte så viktiga längre, för jag älskar min pappa, och jag vet att han älskar mig, och det är värt någonting. Kvar över tre är inte värt någonting alls i jämförelse, och det är det viktiga. 

Poängen är, att idag är det jobbigt, idag räknar du dagarna, men om två år, 7 månader, 6 dagar, tre timmar och sju minuter kommer du inte göra det mera. Var ledsen nu, var ledsen idag och imorgon är det en ny dag. Du kan inte förändra det som hänt, men du kan ändra på det som kommer. Du kan växa eller krympa. Jag valde att växa, och det är det bästa val jag gjort i mitt liv.

Om jag lämnar dig medans du ännu finns här...
Vet att jag lever vidare och vibrerar i annorlunda takt
bakom en tunn slöja du inte kan se igenom.
Du kommer inte att se mig. Så du måste lita på mig.
Jag väntar tills den gång då vi åter tillsammans svävar i skyn
- båda medvetna om varandra.
Tills dess, lev ditt liv i fullaste mått.
Och när du behöver mig, viska bara mitt namn i ditt hjärta.
jag kommer att finnas där

Älskade pappa ♥


KOMMENTERA HÄR:
Postat av: Anonym

Detta var bland det finaste jag någonsin läst. Fick tårar i ögonen när jag läste inlägget. Förlorade själv min pappa fast till cancern och vet själv hur svårt det är att sätta ord på saknaden. Som sagt sjukt vackert skrivet.

2011-04-19 @ 12:19:49
Postat av: Linda

Vad fin du är som orkar skriva om det här! Tänker på dig, fast mest på ett positivt och avundsjukt sätt för att du är i USA just NU i detta moment och jag måste vänta i mer än 3 månader till. Hihi.

Ha dom bästa återstående månaderna på andra sidan jorden nu!

Klickar mig alltid in på din blogg!

2011-04-19 @ 20:05:41
URL: http://calinda.blogg.se/
Postat av: amanda utbytesstudent USA

Gud vad bra skrivet. Man fastnade i texten med en gång. Bra blogg förresten!

2011-04-19 @ 22:35:07
URL: http://amandakingen.blogg.se/
Postat av: Jenny

Du är så fin. Saknar dig.

2011-04-19 @ 23:28:24
URL: http://Utbytesstudent.se/blogg/jenny
Postat av: Anonym

2011-04-20 @ 13:05:24
Postat av: Anonym

Så otroligt starkt och vackert skrivet! Fortsätt med en av de bästa bloggarna just nu

2011-04-20 @ 13:07:13
Postat av: Nicolina

Jätte fint skrivet. <3

2011-04-20 @ 19:13:52
URL: http://nicolina.blogg.se/
Postat av: Mollie

Sjukt starkt av dig att skriva ut sådant! Jag är glad för din skull att du lyckades kämpa och inte fastna i någon depression som skulle ta hela livet ur dig. :)

2011-04-21 @ 09:51:58
URL: http://ghostangel.blogg.se/
Postat av: Mamma

Det är det mest sorgliga vi har gått igenom i livet.

Det är den absolut värsta dagen i mitt liv, när jag skulle berätta för mina barn att deras pappa inte lever längre.

Otroligt målande beskrivet gumman. Ja, du har tagit dig igenom detta genom att växa, men det var en växtvärk som heter duga!

Älskar dig villkorslöst, mamma

2011-04-21 @ 12:14:13
Postat av: Camilla

Hej. Jag har aldrig innan läst din blogg och hamnade här inne av en slump. Det du skriver får mig att tänka på både min Mamma & Pappa som inte finns med mig idag. Min Mamma dog i en bilolycka förra året pga en drog och alkoholpåverkad idiot utan körkort. Han överlevde!

Sen 19 dagar senare dör min Pappa. Han faller ihop ute på gårdsplanen när han skottade snö och jag och min syster försökte få liv i honom genom hjärt & lungräddning men det gick inte.

Det där med att räkna tid det stämmer så himla väl. Jag kommer alltid ha dessa 2 datum i huvudet.

Mamma 14 Januari 2010.

Pappa 2 Februari 2010.

Jag älskar min familj och jag ser att du har din mamma som stöd i alla fall! Ta vara på dig och din familj! Kramar från en främling.

2011-05-16 @ 23:40:26
URL: http://mylifeforreal.blogg.se/
Postat av: Hanna

Riktigt bra skrivet, det berör!

2011-09-21 @ 21:23:49

KOMMENTERA HÄR:

NAMN:
SPARA INFORMATION

E-MAIL: (pssssst! jag lovar att det förblir en hemlis!)

DIN BLOGG:

Kommentar:

Trackback



Hej kompisar! Du har landat hos aicilef! Den här bloggen drivs av två allra bästa kompisar, Felicia och Nathalie! Vi är ute på vårt livs äventyr och ska under de kommande månaderna leva ur en ryggsäck på resande fot, någonstans mellan Oceanien och Asien! Vi är såklart orimligt pepp på detta och ser fram emot att dela vår resa med er! Välkomna till aicilefs!

ps. Tidigare har bloggen drivits av endast Felicia, i arkivet kan ni läsa om hennes utbytesår i USA (2010/2011) och allt däromkring!