DET VAR FANTASTISKT, MEN ALLT HAR SIN BÖRJAN OCH ALLT HAR SITT SLUT.
Hej på er finisar! Jag har inte skrivit på väldigt, väldigt länge och jag vägrar vara ledsen för det. Jag har ingen ursäkt, bara en förklaring. När jag var i USA var det spännande att skriva om vad jag åt till middag. Mac and cheese är något speciellt och alldeles magiskt när det är så där nytt som det bara är när man är utbytis eller resenär i ett nytt land. Stuvade makaroner och falukorv kommer aldrig vara så magiskt.
Allt jag gjorde och kände i USA var så spännande, nytt och glittrande, bara för att det var USA. Det jag skrev betydde något, kanske kunde jag till och med lära er en ny sak eller två, öppna en dörr till en ny kutlur för er med. Om jag fick gliva rakt in genom dörren till den Amerikanska kulturen kanske jag gläntade lite på dörren för er också, gav er en del av den magin jag fick uppleva.
Men nu är det stuvade makaroner och falukorv som är min vardag. Uppsatser och kedjor som hoppar. Inget magiskt alls. Ungefär det varje sjuttonårig tonårstjej upplever. Och därför skriver jag inte. De jag främst skrev till och för i USA, min familj och mina vänner, de har jag nära mig igen. Och ni fina, fina läsare som följde mig utan att veta ett knysst om vem jag var, TACK! Ni gjorde mitt år och upplevelserna med den här bloggen värt det. När jag skrev om min pappa var ni finast i världen och när jag skrev om Mac and cheese var ni precis lika fina. Ni gjorde en stor del av mitt år.
Men nu är det slut, och så är denna USA-blogg. Jag stänger inte portarna helt, jag lämnar fortfarande dörren på glänt. Den här bloggen har betytt så mycket för mig, och när jag har för många åsikter som allt vill jag använda den som ett forum, för ni där ute är så fina och stöttande. Dörren är inte stängd, bara nästan.
Jag har fått jobb på STS. Bara ett pyttejobb, som intervjuledare, och det är jag evigt tacksam för. Jag kommer få återleva mina utbytisminnen varje gång jag möter någon som är så spänd på att åka som jag var i August 2010. Nästa helg ska jag till Göteborg och möta ett helt gäng.
Jag är så tacksam för allt mitt år utomlands har gett mig.
Allt jag gjorde och kände i USA var så spännande, nytt och glittrande, bara för att det var USA. Det jag skrev betydde något, kanske kunde jag till och med lära er en ny sak eller två, öppna en dörr till en ny kutlur för er med. Om jag fick gliva rakt in genom dörren till den Amerikanska kulturen kanske jag gläntade lite på dörren för er också, gav er en del av den magin jag fick uppleva.
Men nu är det stuvade makaroner och falukorv som är min vardag. Uppsatser och kedjor som hoppar. Inget magiskt alls. Ungefär det varje sjuttonårig tonårstjej upplever. Och därför skriver jag inte. De jag främst skrev till och för i USA, min familj och mina vänner, de har jag nära mig igen. Och ni fina, fina läsare som följde mig utan att veta ett knysst om vem jag var, TACK! Ni gjorde mitt år och upplevelserna med den här bloggen värt det. När jag skrev om min pappa var ni finast i världen och när jag skrev om Mac and cheese var ni precis lika fina. Ni gjorde en stor del av mitt år.
Men nu är det slut, och så är denna USA-blogg. Jag stänger inte portarna helt, jag lämnar fortfarande dörren på glänt. Den här bloggen har betytt så mycket för mig, och när jag har för många åsikter som allt vill jag använda den som ett forum, för ni där ute är så fina och stöttande. Dörren är inte stängd, bara nästan.
Jag har fått jobb på STS. Bara ett pyttejobb, som intervjuledare, och det är jag evigt tacksam för. Jag kommer få återleva mina utbytisminnen varje gång jag möter någon som är så spänd på att åka som jag var i August 2010. Nästa helg ska jag till Göteborg och möta ett helt gäng.
Jag är så tacksam för allt mitt år utomlands har gett mig.
HUNGERSPELEN: BOKEN
Ikväll är ingen vanlig kväll för ikväll är det Hungerspelspremiär! Jag tänkte att vi skulle beta igenom alla mina åsikter, boken, musiken filmen. Vi börjar med boken, låter okay? YES MA'AM.
Hungerspelen är en framtidssaga skapad från våra mardrömmar. Det är historien upprepad. Det som var Nordamerika är numera Panem och det är indelat i distrikt. Vi möter Katniss Everdeen i distrikt 12. Distrikt 12 är det sista, men det har inte alltid varit så. Distrikt 13 fanns, men de gjorde uppror mot den hårt styrande regimen och blev däför förgjorda. Regimen påminner varje år befolkningen om detta genom Hungerspelen. En arena. 24 ungdomar och ett pris - Överlevnad.
Det är här vi möter Katniss och Peeta på riktigt. I kampen om sina liv. Hungerspelen är en facinerande historia om kärlek och hat, om en framtid som kanske är allt för nära. Det är en vindlande saga om att hitta det vackra där inget annat finns.
Författaren Suzanne Collins berättar den här histoien på ett så vackert sätt. På en mening kan jag ha en så klar bild av vad som händer i mitt huvud. Hon lyckas snurra världen om sitt lillfinger och jag facineras ständigt av talagen människor bär på som låter de skapa en ny värld av bara ord.
Åh, KÄRLEK.
Hungerspelen är en framtidssaga skapad från våra mardrömmar. Det är historien upprepad. Det som var Nordamerika är numera Panem och det är indelat i distrikt. Vi möter Katniss Everdeen i distrikt 12. Distrikt 12 är det sista, men det har inte alltid varit så. Distrikt 13 fanns, men de gjorde uppror mot den hårt styrande regimen och blev däför förgjorda. Regimen påminner varje år befolkningen om detta genom Hungerspelen. En arena. 24 ungdomar och ett pris - Överlevnad.
Det är här vi möter Katniss och Peeta på riktigt. I kampen om sina liv. Hungerspelen är en facinerande historia om kärlek och hat, om en framtid som kanske är allt för nära. Det är en vindlande saga om att hitta det vackra där inget annat finns.
Författaren Suzanne Collins berättar den här histoien på ett så vackert sätt. På en mening kan jag ha en så klar bild av vad som händer i mitt huvud. Hon lyckas snurra världen om sitt lillfinger och jag facineras ständigt av talagen människor bär på som låter de skapa en ny värld av bara ord.
Åh, KÄRLEK.
SPRING, OH YOU MIGHTY SPRING, COME TO ME WITH ALL YOUR BEUTY AND ALL YOUR POWER.
Den bittra vinterkylan infann sig inte riktigt här i syd i år, men det betyder inte att det där täcket av vinter inte fanns. Nu är det nästan som om någon lyft bort det, det är inte varmt än, men det är liksom inte kallt. Och eftersom jag för tillfället glassar runt i Spanien var det liksom dags för nya vårskor! Finast i världen är dom (nej, jag är inte hipster)!
VÅR, VÅR, DET ÄR VÅR!
Imorse cyklade jag till skolan. Jag gör det när våren smyger runt husknutarna och får vitsipporna att spricka upp ur jorden. Det är den tiden nu, när man inte riktigt vet om vi vandrar mot värmen eller bara lever i dom där mellandagarna mellan snöstormar och kyla som biter i kinderna. I alla fall så är det nu som vinterinställningen får inomhusluften att kännas het och kvav. Det är den här tiden som får hjärtat att sjunga fina sånger till solen.
Jag älskar vår. Jag älskar vår. Jag älskar vår.
Jag älskar vår. Jag älskar vår. Jag älskar vår.
CHOCOLATE CHIP COOKIES!
En av de finaste sakerna jag visste när jag var i USA var chocolate chip cookies. Jag köpte två för en dollar nästan varje dag och delade dem med Renee, Katie och Sum! Jag har letet igenom ungefär hela mitt bibliotek efter en bild på yummisarna, men jag har inte tagit en enda. Men! Jag hittade ett recept på nätet som är precis som dom jag åt, så för er som vill äta riktigt amerikanska yummies, here you go!
Okay dokes, du behöver följande:
♥ 1 cup med smör (ca 225 gram)
♥ 1 cup socker (ca 2,5 dl)
♥ 1 cup farinsocker (ca 2,5 dl)
♥ 2 ägg
♥ 2 msk vanlijsocker (mer om man gillar det!)
♥ 3 cups mjöl (ca 7,5 dl)
♥ 1 tsk bakpulver
♥ 2 tsk varmt vatten
Okay dokes, du behöver följande:
♥ 1 cup med smör (ca 225 gram)
♥ 1 cup socker (ca 2,5 dl)
♥ 1 cup farinsocker (ca 2,5 dl)
♥ 2 ägg
♥ 2 msk vanlijsocker (mer om man gillar det!)
♥ 3 cups mjöl (ca 7,5 dl)
♥ 1 tsk bakpulver
♥ 2 tsk varmt vatten
♥ En nypa salt
♥ Ca 400 gram chocklad hackad i bitar
♥ (Valnötter om man gillar och tål det, cirka 2 dl är lagom)
Man börjar med att blanda farnsocker, socker och smör till en fluffig massa. Ha tålamod! Det tar ett par minuter.
Blanda i äggen ett och ett. Alltså: I med ett ägg, blanda, i med andra ägget, blanda.
Blanda ut bakpulvret med varmvatten. Det kommer frissa och fräsa en hel massa, men det är rätt! Det ska vara så!
Blanda i bakpulvet i smeten tillsammand med vanlijscoker och salt. Jag gillar en hel massa vanlij, som ni ser
Nu ska vi hacka chocklad! Jag tog två stora Marabou för att Marabou är min godaste choklad. Man kan ta nästan vad som helst, det blir alltid gott!
Blanda chokladen och mjölet med resten av smeten! Och there you go! Perfekt kaksmet.
Klicka ut smeten på en plåt. Detta är lite för stora klickar, bara så ni vet! Det blir mycket smet så ett tips är att frysa in en del och spara! Perfekt att bara klicka ut några kakor när man är sugen! 175 grader i cirka 10 minuter!
Good luck! (psst, kakdegen är rätt god innan ugnen också!)
♥ Ca 400 gram chocklad hackad i bitar
♥ (Valnötter om man gillar och tål det, cirka 2 dl är lagom)
Man börjar med att blanda farnsocker, socker och smör till en fluffig massa. Ha tålamod! Det tar ett par minuter.
Blanda i äggen ett och ett. Alltså: I med ett ägg, blanda, i med andra ägget, blanda.
Blanda ut bakpulvret med varmvatten. Det kommer frissa och fräsa en hel massa, men det är rätt! Det ska vara så!
Blanda i bakpulvet i smeten tillsammand med vanlijscoker och salt. Jag gillar en hel massa vanlij, som ni ser
Nu ska vi hacka chocklad! Jag tog två stora Marabou för att Marabou är min godaste choklad. Man kan ta nästan vad som helst, det blir alltid gott!
Blanda chokladen och mjölet med resten av smeten! Och there you go! Perfekt kaksmet.
Klicka ut smeten på en plåt. Detta är lite för stora klickar, bara så ni vet! Det blir mycket smet så ett tips är att frysa in en del och spara! Perfekt att bara klicka ut några kakor när man är sugen! 175 grader i cirka 10 minuter!
Good luck! (psst, kakdegen är rätt god innan ugnen också!)
VOY A VIAJAR A ESPAÑA!
På mycket tveksam spanska berättar rubriken om vad jag ska göra ikväll - åka till Spanien! Klockan nio lämnar jag mitt hus för fem soliga dagar i landet i söder! Malaga är målet, och utöver skakigt väder och vårvärme väntar SKOLA!
Det är ju så att jag åker med skolan. Med den internationella gruppen. Vi har kämpat hela hösten för välgörenhet och nu åker vi ner till Spanien för att träffa våra partnerskolor som jobbat lika mycket som vi! Ska bli så fantastiskt roligt, speciellt eftersom jag ska åka med många av mina klasskompisar sen innan USA!
Jag och min bestie på en av våra tidigare resor! Denna gången är det dock varmare breddgrader som står på schemat.
Det är ju så att jag åker med skolan. Med den internationella gruppen. Vi har kämpat hela hösten för välgörenhet och nu åker vi ner till Spanien för att träffa våra partnerskolor som jobbat lika mycket som vi! Ska bli så fantastiskt roligt, speciellt eftersom jag ska åka med många av mina klasskompisar sen innan USA!
Jag och min bestie på en av våra tidigare resor! Denna gången är det dock varmare breddgrader som står på schemat.
FACEBOOKFASTA: DAG1
Hej kompisar! Nu har jag inte varit på facebook på hela dagen. Inte så jobbigt faktiskt. Det som har hänt är att jag hela tiden velat klicka där den där facebookikonen varit. Hela tiden börjat skriva in det första f:et i internetfältet. Det handlar ju egentligen inte om att jag vill kolla fejjan, mer att det bara är det jag gör.
Jag tycker det är spännande. Jag är så otroligt berode, men än så länge är det inget jag saknar. Vad hade jag vunnit av att kolla facebook idag? Ingenting. Jag älskar det här projektet och den här fastan. Jag tror jag kommer vinna på att fatta att facebook inte är en så viktig del av mitt liv som jag vill göra den.
Fin-iPaden utan facebook-appen!
Jag tycker det är spännande. Jag är så otroligt berode, men än så länge är det inget jag saknar. Vad hade jag vunnit av att kolla facebook idag? Ingenting. Jag älskar det här projektet och den här fastan. Jag tror jag kommer vinna på att fatta att facebook inte är en så viktig del av mitt liv som jag vill göra den.
Fin-iPaden utan facebook-appen!
FACEBOOKFASTA: -1 DAG
Idag är det fettisdag! Inte bara är det en dag fylld av galet goda bullar, det markerar också början på en annan period som är otroligt viktig, den kristna fastan. Jag är troende och religös och hela köret, så jag ska fasta! Jag ska inte köra på klassikern som innefattar mat, utan har valt att göra en fasta som är lite mer hipster.
Det handlar ju inte bara om att avstå från något som tar upp en stor del av ens vardag och tänka på det Jesus offrade för oss, det handlar också om att ta något från sig själv som gör en olycklig och fylla den tiden med annat, som gör en lycklig.
Med detta i åtanke har jag valt att ta bort.... FACEBOOK! Under de kommande 40 dagarna kommer jag att lämna detta sociala nätverk och se vad som händer. Det skrämmande är att jag redan nu, innan jag börjat, har lite ångest inför vad som ska ske, kanske det största tecknet på att det är dags att sluta?
Jag tror i alla fall at det kommer vara en nyttig upplevelse, då jag är helt övertygad om att jag spenderar alldeles för många timmar om dagen på fejjan (ja, du läste rätt, timmar av min tid går till facebook varje dag!). Imorgon smäller det. Appar ska avinstalleras och internetsidor ska blockas. Ett djupt andetag in och ett djupt andetag ut, sen kör vi så det ryker! Ni hänger väl med?
Det handlar ju inte bara om att avstå från något som tar upp en stor del av ens vardag och tänka på det Jesus offrade för oss, det handlar också om att ta något från sig själv som gör en olycklig och fylla den tiden med annat, som gör en lycklig.
Med detta i åtanke har jag valt att ta bort.... FACEBOOK! Under de kommande 40 dagarna kommer jag att lämna detta sociala nätverk och se vad som händer. Det skrämmande är att jag redan nu, innan jag börjat, har lite ångest inför vad som ska ske, kanske det största tecknet på att det är dags att sluta?
Jag tror i alla fall at det kommer vara en nyttig upplevelse, då jag är helt övertygad om att jag spenderar alldeles för många timmar om dagen på fejjan (ja, du läste rätt, timmar av min tid går till facebook varje dag!). Imorgon smäller det. Appar ska avinstalleras och internetsidor ska blockas. Ett djupt andetag in och ett djupt andetag ut, sen kör vi så det ryker! Ni hänger väl med?
FEM VECKOR
Nu har jag varit hemma från skolan i fem veckor. Jag var sjuk två veckor innan jullovet (berättade jag det?) i superinfluensa följt att maginfluensa. Det var inte de roligaste veckorna i mitt liv. Det följdes av ett tre veckor långt jullov som på alla sätt varit avslappnande och mysigt. Jag har pluggat lite, tränat väldigt mycket (för att vara jag i alla fall!) och haft väldigt slöa dagar - precis som det ska vara.
Nu är jag i alla fall helt redo att kickstarta igång den nya terminen! Den kommer att bjuda på många fina planerade studunder, bland annat en resa till Malaga med skolans internationella grupp (10 elever), en resa till Frankrike med kyrkan i påsk och andra fina aktiviteter med min superskola. Utöver det ska jag läsa klart min distanskurs i italienska, sjunga med min kör, fixa fina event med den internationella gruppen, övningsköra, snacka ner nior till att börja på min skola. Jag ska plugga järnet och jag ska ha så himla kul!
PEPP PEPP PEPP! Vårterminen 2012, here we go!
Nu är jag i alla fall helt redo att kickstarta igång den nya terminen! Den kommer att bjuda på många fina planerade studunder, bland annat en resa till Malaga med skolans internationella grupp (10 elever), en resa till Frankrike med kyrkan i påsk och andra fina aktiviteter med min superskola. Utöver det ska jag läsa klart min distanskurs i italienska, sjunga med min kör, fixa fina event med den internationella gruppen, övningsköra, snacka ner nior till att börja på min skola. Jag ska plugga järnet och jag ska ha så himla kul!
PEPP PEPP PEPP! Vårterminen 2012, here we go!
2012
Nu säger vi hej till det nya året! Jag önskar att 2012 blir ditt år, året då du för göra, se och uppleva precis det du vill. Året då du hittar motivation till att nå dina mål och året då dina drömmar kommer närmare eller kanske till och med slår in.
Mitt 2011 var ett spännade år. Jag fick första halvåret med min värdfamilj och andra med min svenska familj. Jag gick igenom mycket omvänd hemlängtan, både till Sverige och USA. Jag träffade och sa hejdå till så många vänner som ligger mig nära hjärtat. Jag tog graduation från ett Amerikanskt high school och jag klarade det! 2011 var året då jag stod på mina egna ben och prövade mina vingar, och insåg att de höll! Att jag är stark nog. Det är en fantastisk känsla.
2011 har också inneburit massa jobbigt, med att komma hem och inse att jag glidit ifrån många av mina nära vänner, att inse att jag har förändras så mycket och alla andra så lite. Att komma hem är något av det svåraste jag gjort, men också det finaste. Att träffa min mamma på Kastrup efter 10 månader är ett oslagbart minne.
Jag har spenderat en händelserik helg i Paris. Jag har börjar gymnasiet, jag har pluggat Internationell miljö och utveckling i en termin nu. Jag stormtrivs i skolan och är så lycklig att jag är där jag är.
2012 kommer inte bara innebära resor till Spanien, Frankrike och USA. Jag hoppas att det kommer innebära en massa roliga minnen, fina vänner och oförglömliga dagar. Jag hoppas att jag vid denna tiden nästa år inte har en självkänsla som är så nära botten som den är nu. Jag hoppas att jag är närmare mitt mål, mina drömmar. Jag hoppas att 2012 är året då jag släpper min prestationsångest och verkligen lever.
2012 är mitt år. Och ditt år! Go live it.
Mitt 2011 var ett spännade år. Jag fick första halvåret med min värdfamilj och andra med min svenska familj. Jag gick igenom mycket omvänd hemlängtan, både till Sverige och USA. Jag träffade och sa hejdå till så många vänner som ligger mig nära hjärtat. Jag tog graduation från ett Amerikanskt high school och jag klarade det! 2011 var året då jag stod på mina egna ben och prövade mina vingar, och insåg att de höll! Att jag är stark nog. Det är en fantastisk känsla.
2011 har också inneburit massa jobbigt, med att komma hem och inse att jag glidit ifrån många av mina nära vänner, att inse att jag har förändras så mycket och alla andra så lite. Att komma hem är något av det svåraste jag gjort, men också det finaste. Att träffa min mamma på Kastrup efter 10 månader är ett oslagbart minne.
Jag har spenderat en händelserik helg i Paris. Jag har börjar gymnasiet, jag har pluggat Internationell miljö och utveckling i en termin nu. Jag stormtrivs i skolan och är så lycklig att jag är där jag är.
2012 kommer inte bara innebära resor till Spanien, Frankrike och USA. Jag hoppas att det kommer innebära en massa roliga minnen, fina vänner och oförglömliga dagar. Jag hoppas att jag vid denna tiden nästa år inte har en självkänsla som är så nära botten som den är nu. Jag hoppas att jag är närmare mitt mål, mina drömmar. Jag hoppas att 2012 är året då jag släpper min prestationsångest och verkligen lever.
2012 är mitt år. Och ditt år! Go live it.
FOR CASEY, MY BEUTIFUL SISTER.
This post I am dedicating to my beutiful host sister Casey. To be honest, this is really my words for her, but as they are about foreign exchage I am sharing this with all of you. Since it is mainly for Casey, I am writing it in englisgh.
So, Case, this is what I want to say. I know where you are at right now. It is one of the most amazing feelings you will ever feel. The waiting beats the year in some ways. Well, what I wanted to say is that you are amazig, and when you are over there in France feeling down I want you to look at this post and remeber that YOU CAN DO IT!
At first, when I came to Michigan, I thought that there is no way you could make it. Then I got to know you. I have never met anyone with your motivaton and dedication. If anyone is made for this it is you. Remeber the feeling your feeling now, the happy bubbly feeling. Keep it in your heart and bring it up when you need it most.
It will be tough, but mostly it will be great. You will experience things you never thought you'd do. It's not about going to the Caribian or standing in front of the white house. It is about realizing you know have two families, it's about realizing how big the sugar kick is after mixing swiss miss with crushed oreos. Remeber it's not about what you get to do it is about what you get to feel.
When I left people told me not to get to emoionally enovolved and attached. Do the opposite! Opening your heart and sould to brand new people, strangers, is one of the hardest things I experienced, but it's worth it, because now, I have you and all the other Haggertys, and you mean the world to me. Not your money and not your house, your love. That is what means something. So when you get there, open your heart for the people who are ready to care for you. It will leave a lot to miss but what you get in return is grander than that.
So, that is concluded what I can give to you. I did this. I know the feeling, but I don't know your feeling. I just know how great is feels to have a (half) year that is no one elses and be able to do whatever with it. It's amazing. The feeling of standing on your own two feet is great and nothing is like it. Do what you want to do and don't let anyone ruin this for you. That is all I can tell you. The only advises I have. I love you Case.
Now, go get 'em girl!
So, Case, this is what I want to say. I know where you are at right now. It is one of the most amazing feelings you will ever feel. The waiting beats the year in some ways. Well, what I wanted to say is that you are amazig, and when you are over there in France feeling down I want you to look at this post and remeber that YOU CAN DO IT!
At first, when I came to Michigan, I thought that there is no way you could make it. Then I got to know you. I have never met anyone with your motivaton and dedication. If anyone is made for this it is you. Remeber the feeling your feeling now, the happy bubbly feeling. Keep it in your heart and bring it up when you need it most.
It will be tough, but mostly it will be great. You will experience things you never thought you'd do. It's not about going to the Caribian or standing in front of the white house. It is about realizing you know have two families, it's about realizing how big the sugar kick is after mixing swiss miss with crushed oreos. Remeber it's not about what you get to do it is about what you get to feel.
When I left people told me not to get to emoionally enovolved and attached. Do the opposite! Opening your heart and sould to brand new people, strangers, is one of the hardest things I experienced, but it's worth it, because now, I have you and all the other Haggertys, and you mean the world to me. Not your money and not your house, your love. That is what means something. So when you get there, open your heart for the people who are ready to care for you. It will leave a lot to miss but what you get in return is grander than that.
So, that is concluded what I can give to you. I did this. I know the feeling, but I don't know your feeling. I just know how great is feels to have a (half) year that is no one elses and be able to do whatever with it. It's amazing. The feeling of standing on your own two feet is great and nothing is like it. Do what you want to do and don't let anyone ruin this for you. That is all I can tell you. The only advises I have. I love you Case.
Now, go get 'em girl!
DROTTNINGEN AV INFLUENSA
Jag har fått influensa. Jättemycket influensa. Inte den där man mest vill kräkas tills magen har vänt ut och in, den andra, som känns som en jättelång förkyning fast man har ont överallt också. Jag har varit hemma sedan i tisdags kväll och det är så tråkigt!
I alla fall, det var inte poängen. Poängen är, jag jag i mitt land av extrem tristess skriver ett inlägg. För att berätta en jäkligt kul nyhet. (Detta är inte alls för att Casey skällde på mig igår och jag är rädd att hon ska tycka jag är en otacksam bitch om jag inte meddelar er trogna bloggläsare)
JAG HAR FÅTT BILJETTER TILL MICHIGAN! 29 juni bär det av till mitt fina, fina land och min fina familj. Biljetten? Den fick jag i födelsedag av samma fina familj. Jag är så galet lycklig (fast jag är inte säker på om det är min feberfrossa som boostar den känslan) att jag ska få träffa Gwen, Casey, Jake, Marty, Steven, Renee, Drew och alla andra finingar!
June 29th babe!
I alla fall, det var inte poängen. Poängen är, jag jag i mitt land av extrem tristess skriver ett inlägg. För att berätta en jäkligt kul nyhet. (Detta är inte alls för att Casey skällde på mig igår och jag är rädd att hon ska tycka jag är en otacksam bitch om jag inte meddelar er trogna bloggläsare)
JAG HAR FÅTT BILJETTER TILL MICHIGAN! 29 juni bär det av till mitt fina, fina land och min fina familj. Biljetten? Den fick jag i födelsedag av samma fina familj. Jag är så galet lycklig (fast jag är inte säker på om det är min feberfrossa som boostar den känslan) att jag ska få träffa Gwen, Casey, Jake, Marty, Steven, Renee, Drew och alla andra finingar!
June 29th babe!
KUNGLIGA HUFUDSTADEN
Jag är så facinerad av den samlade skara människor som klickar sig in här dag efter dag bara för att få se att jag inte har uppdaterat! Tack! Ni är så fina.
Just nu är mitt liv väldigt spännande, för redan klockan tjugo i fem i morse klev jag upp för att begemig till den kunglisa hufudstaden där jag nu är. Spännande saker är på G, för några av oss som var i NYC tillsammans i början på augusti förra året ska nu träffas igen! Vi har en liten sjävorgansierad återträff här i Stockholm!
Jag tod tidigaste flyget (billiga biljetter ftw!) och sitter nu och väntar på att affärerna ska öppna så jag kan köpa lite presenter till mina fina innan de andra landar.
C ya later alligators!
Just nu är mitt liv väldigt spännande, för redan klockan tjugo i fem i morse klev jag upp för att begemig till den kunglisa hufudstaden där jag nu är. Spännande saker är på G, för några av oss som var i NYC tillsammans i början på augusti förra året ska nu träffas igen! Vi har en liten sjävorgansierad återträff här i Stockholm!
Jag tod tidigaste flyget (billiga biljetter ftw!) och sitter nu och väntar på att affärerna ska öppna så jag kan köpa lite presenter till mina fina innan de andra landar.
C ya later alligators!
ONCE IN A LIFETIME
Mycket av allt vi gör är en på en livstid. Att åka som utbytesstudent är en sån sak. Att säga hejdå till sin pappa för allra sista gången är också en sån sak, och att dansa sig svettig på balen i nian med sina klassisar en sista gång är också en sån sak.
Just denna minut är också once in a lifetime. Just nu är klockan elva minuter över elva den elfte november 2011. Det betyder att den exakta tidpunkten just nu är 1111111111. Rätt ballt, eller hur?
Såklart är detta ett tidsinställt inlägg, för just i denna minut är jag uppdagen på att psyka ner mina klassisar med snack om att de måste känna minuten, det kommer bara hände dem en gång i livet!
Just denna minut är också once in a lifetime. Just nu är klockan elva minuter över elva den elfte november 2011. Det betyder att den exakta tidpunkten just nu är 1111111111. Rätt ballt, eller hur?
Såklart är detta ett tidsinställt inlägg, för just i denna minut är jag uppdagen på att psyka ner mina klassisar med snack om att de måste känna minuten, det kommer bara hände dem en gång i livet!
ATT SAKNA HEMMA HEMIFRÅN.
Jag har suttit och kollat igenom ett gäng gamla bilder och det får det att vrida sig i magen av saknad. På bilden här över är det bara några dagar tills jag skulle lämna Sverige och jag hade hittat den perfekta presenten till min värdfamilj. Jag hade världens bubblor i magen, känslan av att ha äventyret precis framför fötterna var obeskrivligt härlig. Det är lite som att stå på tian i hopptornet, kolla ner, ta ett andetag, blunda och sen bara hoppa. Så. Och så saknar jag min långa lugg och mina smala ben. För att späda på lite liksom.
Jag saknar den första tiden, då allt bara var så jäkla bra! Jag var i ett nytt land och jag hade nya kompisar och vi skulle upptäcka världen! Framför Manhattan Skyline formades drömmar större än den här världen! Vi var dom nya, äventyrslysna foreign exchange students och vi var redo att ta världen med storm! Känslan av att det här är mitt år och jag får göra precis vad jag vill av det. Inga krav. Villkorslöst.
Jag saknar första tiden i Michigan med min familj, när det var sommar i slutet på september och jag upptäckte en ny värld, en värld som var min. Jag saknar känslan av att allt detta är mitt liv och det är bara jag som får det. Jag saknar den enorma lusten av att bara ta dagen och göra den till en fantastisk dag!
Men om vi ska prata om vad jag saknar allra mest så är det min familj. Mina vanor. Rutinerna, det dagliga. Att vara så bekväm och faktiskt älska människor så mycket, människor som var främlingar för bara månader sen. Jag saknar Casey, Gwen, Jake, Marty och Steven. Jag saknar min familj och mitt hem. Det fasinerar mig, att jag saknar hemma när jag är hemma. Jag kommer alltid vara kluven. Jag vill så gärna tillbaka till USA, men min tid där är slut. Jag fick mitt år och det var great, nu är det Sverige för hela slanten! Men jag vill ju, vill vill vill.
Nu har jag skrivit världens mest sorgsna inlägg om saker jag saknar, men jag tror att det också berättar om vilket fantastisk år man kan få. Jag tog för mig med råge och jag tror i alla fall att jag gav tillbaka lika mycket. Jag hade det fantastiskt(!) men det lämnar också mycket att sukta efter så här i efterhand. Om du har läst till slutet är jag mäkta fasinerad (eftersom inlägget inte varit så muntert) och därför ska jag avlsuta det i glad ton.
USA är fantastiskt. Jag hade det världsbäst, och jag tror att min saknad är beviset på att jag fick det jag sökte när jag stod där några dagar innan avresa, på tian i vattentornet. Att jag fick mer än jag förtjänade och lite till.
THE HOST - MEYERS RÄDSLA FÖR UNDERGÅNGEN?
Jag har precis läst ut The Host, eller Genom dina ögon som den så vackert heter på svenska. Den handlar om att jorden blivit övertagen av själar, och man följer en själ, Wanda, som rebelliskt trotsar det nya samhället och hittar en grupp överlevare som gömmer sig för det nya samhället. Wanda bor i en värdkropp som tillhörde en kvinna som lever kvar. Det är med hennes hjälp Wanda hittar de undangömda människorna och blir en del av deras mini-samhälle.
Det är en väldigt, väldigt bra bok. Galet bra. Jag älskar den. Läs den. Älska den. Tacka mig. Men det är inte det jag ska prata om. Jag ska prata om författaren, Stephanie Meyer (Twilight, jag vet!) som är mormon. Utan att gå djupare på det här med mormoner kan vi kort samanfatta att de väntar på jordens undergång, typ lagrar-konsever-i-källaren-och-fryser-in-vatten-väntar. Kan det vara så att den här boken egentligen handlar om Stephanie Meyers rädsla för undergången? Att hon ser till de karaktärerna som överlevde invasionen och ser sig själv i framtiden?
Den är så välplanerad boken, allt är målat så in i minsta detalj. Kan det vara så att Meyer målar upp den framtid hon tror kommer? Jag vet inte vad jag tror, men det kanske är en möjlighet?
Det är en väldigt, väldigt bra bok. Galet bra. Jag älskar den. Läs den. Älska den. Tacka mig. Men det är inte det jag ska prata om. Jag ska prata om författaren, Stephanie Meyer (Twilight, jag vet!) som är mormon. Utan att gå djupare på det här med mormoner kan vi kort samanfatta att de väntar på jordens undergång, typ lagrar-konsever-i-källaren-och-fryser-in-vatten-väntar. Kan det vara så att den här boken egentligen handlar om Stephanie Meyers rädsla för undergången? Att hon ser till de karaktärerna som överlevde invasionen och ser sig själv i framtiden?
Den är så välplanerad boken, allt är målat så in i minsta detalj. Kan det vara så att Meyer målar upp den framtid hon tror kommer? Jag vet inte vad jag tror, men det kanske är en möjlighet?
SAKNAR HEMMA
Eftersom jag är en sån där ex-utbytesstudent nu får jag mycket frågor om att komma hem till Sverige igen. Hur är det? Jag vet inte riktigt hur jag ska sätta ord på det jag känner, och tro mig, det händer sällan. Det är mycket svårare att komma hem än att åka. När jag lämnade Sverige visste jag att jag skulle vara borta i tio månader, jag visste att jag skulle komma hem och allt skulle vara som vanligt.
Nu har jag lämnat USA och jag kommer aldrig få tillbaka det jag hade. Jag vet inte när jag kommer träffa Gwen, Steven, Casey, Jake och Marty igen. Jag vet inte när jag får träffa Drew eller Renee. Jag vet att jag ska dit i sommar, men hur länge stannar jag då? Fyra, kanske fem veckor? Jag kommer aldrig få tillbaka vardagen i USA på det sättet jag fick tillbaka Sverige. Jag kommer aldrig springa till bussen med en bagel i handen. Och det känns.
SYSKON♥
Nu har jag lämnat USA och jag kommer aldrig få tillbaka det jag hade. Jag vet inte när jag kommer träffa Gwen, Steven, Casey, Jake och Marty igen. Jag vet inte när jag får träffa Drew eller Renee. Jag vet att jag ska dit i sommar, men hur länge stannar jag då? Fyra, kanske fem veckor? Jag kommer aldrig få tillbaka vardagen i USA på det sättet jag fick tillbaka Sverige. Jag kommer aldrig springa till bussen med en bagel i handen. Och det känns.
SYSKON♥
VIT VARM CHOCKLAD?
Underbaraclara är en av de bloggar jag dagligen följer, tycker den är så himla mysig! När hon gjorde vit varm chocklad läskades min mage och jag ville inte vara sämre så jag gav det ett försök:
Vad tyckte vi på min sida av världen då? Inte så bra. Tummen ner. Smakade... Illa? Ingen hit!
Vad tyckte vi på min sida av världen då? Inte så bra. Tummen ner. Smakade... Illa? Ingen hit!
HÖST(!)
Idag när jag vandrade hem från bussen möttes jag av kala grenar och fallna svampar. Hösten är här!
GÅRDAGSKVÄLLENS UPDATE
Det är KALLT att cykla hem i nylonstrumpor klockan två på natten i första-oktober-dimman.
IDAG HAR DET HÄNT SAKER BABES!
Hej fanz! Hur lever livet? Mitt lever bra! Idag har jag än en gång övningskört, svinkul är det ju! Jag älskar den känslan, av att lära sådär fort och konkret, åh, blir lycklig när jag tänker på det!
Så här lycklig är jag när jag kör! Finaste gluggen (':
Har också tagit tag i mina distansstudier i dag, och oh så proffsigt det låter! Jag läser ITALIENSKA på distans! Vill också läsa språksociologi och retorik, men jag får inte för min mentor!? Vi ska nog snacka ner henne snart.
Och vill ni veta det bästa? Imorgon får jag norrlandsbesök ♥ Är ju född där uppe i skogarna (UMEÅ) och imorgon kommer de! Min gudmor, hennes man och min bästis Anna!
Så här lycklig är jag när jag kör! Finaste gluggen (':
Har också tagit tag i mina distansstudier i dag, och oh så proffsigt det låter! Jag läser ITALIENSKA på distans! Vill också läsa språksociologi och retorik, men jag får inte för min mentor!? Vi ska nog snacka ner henne snart.
Och vill ni veta det bästa? Imorgon får jag norrlandsbesök ♥ Är ju född där uppe i skogarna (UMEÅ) och imorgon kommer de! Min gudmor, hennes man och min bästis Anna!
BABYCAKES, I'M SAYING HELLO.
Hola chicos! Just precis i detta nu sitter jag i skolan och gör ingenting. Min idrottslektion var insälld, så vi fick mini-sovmorgon, och sen kommer jag till skolan och får reda på att min naturkunskap också är inställt. Härligt att vi får reda på det i skolan istället för innan!
Anyways lovercakes. Den här bloggen är tråkig. Jag vet inte vad jag ska skriva, det viktiga känns för privat för cyberspace och det oviktiga handlar mest om mattetal och italienska (jag påbörjar min kurs i Italienska 1 på måndag!).
På torsdag kommer i alla fall Anna och då ska vi väl få fart på saker och ting!
Anyways lovercakes. Den här bloggen är tråkig. Jag vet inte vad jag ska skriva, det viktiga känns för privat för cyberspace och det oviktiga handlar mest om mattetal och italienska (jag påbörjar min kurs i Italienska 1 på måndag!).
På torsdag kommer i alla fall Anna och då ska vi väl få fart på saker och ting!
PAPPA ♥
Ett otroligt krystat inlägg kommer lastat. Det här får mig att känna mig så oälskad, skyldig och bortvald att jag bara kryper under täcket och deppar idag. Det är så svårt att ta tag i saker idag. Det är min pappas dödsdag. För tre år sedan var jag lyckligt ovetande om vilken resa jag hade framför mig, en resa jag önskat att jag slapp. Men nu är jag här, och nästan alltid klarar jag av att leva med det, ta tag i det, prata om det. Jag försöker prata om det ofta och mycket, det är så fel att det är sådant tabu över självmord.
Men idag orkar jag inte. Idag kryper jag under täcket med massa TV-serier och jordnötter och kommer tillbaka imorgon.
PAPPA
66.10.10 - 08.09.12
Men idag orkar jag inte. Idag kryper jag under täcket med massa TV-serier och jordnötter och kommer tillbaka imorgon.
PAPPA
66.10.10 - 08.09.12
KARAN MADAN PÅ IDOL
Nu är det så att jag har en väldigt bra kompis. Han heter Karan och han är ascool. Han sökte till IDOL, och nu ligger han högst upp på hemsidan på TV4. Han är med ikväll. Och jag tycker att ni ska kolla.
Ligger på muren i stallet och chillar, min...
Ligger på muren i stallet och chillar, min häst gick lektionen innan så jag passar på att klämma in ett litet mms-inlägg Var på gymmet efter skolan idag med min kompis Andrea och körde slut! Fattar inte hur mina ben ska palla ett ridpasa!?!? So long, babycakes!
OLD IS GOLD
Well, let the pictues speak!
Mer i ett annat inlägg!
Translation: Some pictures from my early years!
TITTA IN I TELEFONEN
Jag tömde min telefon på bilder igår och hittade en hel drös som var menade blogginlägg. Typ myskvällar, fia med knuff vinster och liknande, kanske inte så kul att veta det såhär en månad i efterhand, men what the heck, ska vi ta en tur genom den senaste månaden?
Hade myskväll med min BFF.
Vann en fia-tunering.
Var hundvakt till finaste Sture!
Åkte tillbaka till Stallet för första gången på ett år.
Åt glass när solen fortfarande sken.
Sorterade mina nagellack i den ordningen som jag tycker om dom och valde till slut det som är blått.
Åkte till Malmö med min kompis.
Åkte till Alvaret på Öland.
Invigde mina nya stövlar en regnig dag.
Hade myskväll med min BFF.
Vann en fia-tunering.
Var hundvakt till finaste Sture!
Åkte tillbaka till Stallet för första gången på ett år.
Åt glass när solen fortfarande sken.
Sorterade mina nagellack i den ordningen som jag tycker om dom och valde till slut det som är blått.
Åkte till Malmö med min kompis.
Åkte till Alvaret på Öland.
Invigde mina nya stövlar en regnig dag.
Translation: A trip trough my phone. The last month in pictures.
ÖVNINGSKÖR
Vet ni vad jag har börjat med? Att ÖVNINGSKÖRA! Ett litet steg för mänsligheten, desto större steg för mig. Än så länge har jag bara kört två gånger, men snart släpper det väl och jag kommer att wrooma all over the place!
Jag är ju van!
Translation: I just started to drive! The process of drivers ed is a lot longer in Sweden, and so far I have been driving twice in a parking lot. Very soonn I'll be wrooming all over the place!
Jag är ju van!
Translation: I just started to drive! The process of drivers ed is a lot longer in Sweden, and so far I have been driving twice in a parking lot. Very soonn I'll be wrooming all over the place!
HEMMA HOS MIG
Sedan jag kom hem från the Americas har jag bestämmt att jag var trött på mitt rum. Det kändes bara som ett hopplock, ett rum bara. Nu har vi pö om pö gjort om i min lilla lya, min del av huset, och tro mig när jag säger att jag trivs! Jag kan snacka hur mycket som helst om mina fjärilar och om Marilyn, men lättast är ju ändå om ni får kika in, eller hur?
Innan alltså. Palla städa! (;
Och på kvällarna tänder jag mina doftljus och höjer ryggen på min säng och kollar på Gossip Girl och Grey's anatomy mycket längre än jag borde.
Translation: Since I got home from America i redid my room here in Sweden. I felt like it was just a random selection of furniture. Now I love my cosy little room. I love the butterflies and Marilyn on my curtain. When night falls I crawl up in my bed and light some candles and watch Grey's and Gossip Girl way too long.
Innan alltså. Palla städa! (;
Och på kvällarna tänder jag mina doftljus och höjer ryggen på min säng och kollar på Gossip Girl och Grey's anatomy mycket längre än jag borde.
Translation: Since I got home from America i redid my room here in Sweden. I felt like it was just a random selection of furniture. Now I love my cosy little room. I love the butterflies and Marilyn on my curtain. When night falls I crawl up in my bed and light some candles and watch Grey's and Gossip Girl way too long.
TO ALL MY AMERICANS!
To all my americans I want to say this: I love you all, I love the experience you gave me and I am forever thankful for all that you gave me. My whole year was a lot of taking and very little giving from my side all the way through, and no one ever complained. I am glad I made you laugh with me and at me ( (; ) and I am glad I could give you something if you feel like I did.
Now I just have one more thing to say, a last thing to ask for. You are all so incredibly nice talking to me and staying in touch. Asking questions and trying to follow my life just like I try to keep up with your life at college or at HHS or wherever you are. This can be quite… hard. I’m not saying I want you to stop talking to me, but I long for America, A LOT. I’ve been missing it tons lately and every single conversation with you all makes me want to cry. Waterfalls. I want us to keep talking, of course I do, but I am going to accept help from an old trick of mine. This blog. When I left for America this was an awesome way to let my Sweden-friends spy on me, and let them know what I am doing. So, from this day and forward there will be an English translation on the bottom of every post. It might not be awesome, but let’s give it a try! Welcome to aicilefs!
I love you all to death and back and I am forever grateful for all you gave me, especially Gwen, Steven, Casey, Marty, Jake, Renee and Drew. You gave me so much.
ÖLANDS ALVAR OCH KALMAR SLOTT
På tal om den där Ölandsresan! Onsdag till torsdag var jag på Öland med min nya klass! Jag har som ni inte vet om ni inte känner mig privat börjat gymnasiet, SP11 heter min klass och vi är awesome. Mer om det i ett annat inlägg. I alla fall så åkte vi på klassresa till Öland och det var fab!
Blandade bilder från dagarna!
Translation: Went to the island Öland right outside of the swedish eastcoast with my new class. Had teo spectacular days! Check out the pictures above!
Blandade bilder från dagarna!
Translation: Went to the island Öland right outside of the swedish eastcoast with my new class. Had teo spectacular days! Check out the pictures above!
HÖST, VÄLKOMMEN HÖST
Bullshit att jag skulle blogga mer tänker ni, eller hur? Eftersom den här bloggen stod tom igår menar jag. Men sanningen är den, att när jag vaknade i morse var det inte i mitt rum i Karlskrona utan på Öland. Jag har varit på klassläger i två dagar. Mer om det senare!
Vad jag skulle säga är att det är september. Det har säkert ni som är lite uppmärksamma redan noterat. Höst, höst, höst. Jag gillar hösten. Den är vacker. Om det vore lite varmare bara! Höhöh. I alla fall så åker sockorna på nu, och det är alltid lite vemodigt. I sommar har jag varit på stranden en gång. EN fucking gång. Jag känner att de senaste två månaderna har bara försvunnit.
Nu tar vi nya tag. Jag är redo! Är du?
September förra året! I USA är det fortfarande sommar!
Vad jag skulle säga är att det är september. Det har säkert ni som är lite uppmärksamma redan noterat. Höst, höst, höst. Jag gillar hösten. Den är vacker. Om det vore lite varmare bara! Höhöh. I alla fall så åker sockorna på nu, och det är alltid lite vemodigt. I sommar har jag varit på stranden en gång. EN fucking gång. Jag känner att de senaste två månaderna har bara försvunnit.
Nu tar vi nya tag. Jag är redo! Är du?
September förra året! I USA är det fortfarande sommar!
ELSAS MODE BY SOFI FAHRMAN
Jag har precis läst en bok. Elsas mode, precis som rubriken skvallrar om. Vad tyckte jag då? Helt okej. Inte så där kill-i-magen-spännade men inte heller så tråkig att jag bara ville sluta, helt ärlig så sträckläste jag. 300 sidor, tre dagar.
Den var sådär lagom. Typ lagom för ett bubbelbad och några tjejtidningar. Det var liksom mest uppradade händelser, saker hände och hände, och visst var det spännande saker som hände, men det var som flera historier i en. En början och ett slut och sen en ny början och ett nytt slut. Det fanns lite övertydliga antydningar på att man skulle få reda på vissa väl utmärka saker senare i boken, men så gastkramade mycket längtade man inte efter att få veta. Helt okay som sagt. Väl värd tiden men ingenting jag skulle dra igång en bokklubb för ;)
Den var sådär lagom. Typ lagom för ett bubbelbad och några tjejtidningar. Det var liksom mest uppradade händelser, saker hände och hände, och visst var det spännande saker som hände, men det var som flera historier i en. En början och ett slut och sen en ny början och ett nytt slut. Det fanns lite övertydliga antydningar på att man skulle få reda på vissa väl utmärka saker senare i boken, men så gastkramade mycket längtade man inte efter att få veta. Helt okay som sagt. Väl värd tiden men ingenting jag skulle dra igång en bokklubb för ;)
Translation: Just read a book by a famous swedish fashion blogger, about a famous swedish fashion blogger. A fictional book that was okay+. Well spent hours during a rainy weekend!
RIVSTART WROOM WROOM WROOM
Vad säger ni? Ska vi kickstarta igång den här bloggen. Damma av den gamla boken och börja där vi slutade? Jag tycker vi säger så, utan långa förklaringar om min frånvaro och vad som har hänt under tiden börjar vi bara precis nu och så slutar vi inte, okay? Dom närmsta veckorna ska vi dyka ner i en spännande sommar med sjukhuspraktik, omvänd kulturshock och massa annat spännande. Gymnasiestarten kommer också att ta plats precis som allt annat spännande! Nytt för nu kommer också vara den lilla engelska översättningen, ett löfte till mina vänner i USA som drar igång från och med nästa inlägg!
Vad säger ni? Är ni med? Let me hear a let's go!
Vad säger ni? Är ni med? Let me hear a let's go!
13 AUGUSTI 2011 - ETT ÅR SENARE
Det här inlägget skrev jag precis innan jag satte mig på ett plan över atlanten för exakt ett år sedan. Det är så otroligt vad som har hänt på ett år. Den 13:e augusti vändes hela min värld upp och ner, på det bästa sättet av dom alla. Nu är jag på väg tillbaka, tillbaka till vardagen i Sverige och mitt gamla liv. Börjar skolan igen på onsdag och allt ska bli extra mycket som vanligt.
Jag har fått världens bästa år och är så otroligt tacksam för alla möjligheter jag blivit given. Det gågna året som slutar idag har varit det mest fantastiska i mitt liv och det finns inte ord nog att beskriva det. Tack för att ni troget har följt och stöttat mig. Tack för att ni har gråtit och skrattar med mig, varit där och brytt er, ställt frågor och peppat. Nu är bäst ♥
Jag har fått världens bästa år och är så otroligt tacksam för alla möjligheter jag blivit given. Det gågna året som slutar idag har varit det mest fantastiska i mitt liv och det finns inte ord nog att beskriva det. Tack för att ni troget har följt och stöttat mig. Tack för att ni har gråtit och skrattar med mig, varit där och brytt er, ställt frågor och peppat. Nu är bäst ♥
PARIS: DAG 4
Söndagen var den sista dagen av vår lång weekend i Paris, vilket betydde att vi hade våra resväskor hela dagen. Vi hade roligt ändå, och det började på starbucks:
Delvis Starbucks, delvis fransk!
Detta var precis utanför vårt hotell,
Precis som detta. Spännande! (;
Sen åkte vi på vår miljonte tunnelbaneresa. Katakomberna var målet, men kön var så superlång att vi vända tillbaka!
Jag pillade självaste Voldemort i nosen. Vi var så sjukt spända för filmen, den hade ju inte kommit ut än!
Och detta är bara inte vilken randombro över Seine som helst, detta är nämligen bron som är med i Inception!
Vi kollade på massor av plåtniklasar innan vi hoppade på en båt...
Mest såg vi massor av broar, men vi åkte förbi Eiffeltornet, Notre Dame och massa annat fint. Även om floden i sig mest var smutsig var det otroligt mysigt att bara sitta där.
Sen flög vi hem. Flyget var försenat men det gjorde ingenting, för vi väntade ändå hela natten på nästa tåg. Trötta och danna kom vi hem morgonen efter med en otroligt fin resa i bagaget. Detta avslutar alltså inläggen om min resa till Paris, en OTROLIGT rolig resa med mycket upplevelser!
Delvis Starbucks, delvis fransk!
Detta var precis utanför vårt hotell,
Precis som detta. Spännande! (;
Sen åkte vi på vår miljonte tunnelbaneresa. Katakomberna var målet, men kön var så superlång att vi vända tillbaka!
Jag pillade självaste Voldemort i nosen. Vi var så sjukt spända för filmen, den hade ju inte kommit ut än!
Och detta är bara inte vilken randombro över Seine som helst, detta är nämligen bron som är med i Inception!
Vi kollade på massor av plåtniklasar innan vi hoppade på en båt...
Mest såg vi massor av broar, men vi åkte förbi Eiffeltornet, Notre Dame och massa annat fint. Även om floden i sig mest var smutsig var det otroligt mysigt att bara sitta där.
Sen flög vi hem. Flyget var försenat men det gjorde ingenting, för vi väntade ändå hela natten på nästa tåg. Trötta och danna kom vi hem morgonen efter med en otroligt fin resa i bagaget. Detta avslutar alltså inläggen om min resa till Paris, en OTROLIGT rolig resa med mycket upplevelser!
BRIDESMAIDS
Den här filmen var jag och såg i fredags kväll. För andra gången. En gång i USA och en gång i Sverige har det blivit. Lika rolig båda gångerna. Det är liksom grabbhumor för tjejer. Det är ju ofta så att killarna glänser och är roliga, och sen hänger tjejerna med.
Här är det ALL IN på the chichas. Dom får vara roliga, olämpliga och dom får ta hela uppmärksamheten. Superbra tycker jag. Så roliga karaktärer, så olika och så utpräglade. Se den!
PARIS: DAG 3
Tredje dagen i Paris bjöd på lika mycket turistande och kul som den föregående, och vi började på triufbågen, eller som en äka parisare hade sagt, arc de trioumph!
Triumfbågen är extra fin när man drar upp kontrasten mycket.
Den har många fina detaljer den där bågen!
Oj då. Vem har vi här?
Sen tog vi en bild med självtlösaren!
Sen vår traditionsenliga semesterbild med en väldigt blåsig klänning...
... Innan vi hoppade mot nya äventyr!
Kan ni gissa vart?
Lovren såklart!
Där satte vi oss ner, för benen skrev av trötthet. Casey och Lasse hade begett sig till hotellet för att vila, så jag och min mamma och bror var än en gång ensamma.
Dom hade ställt upp pallar för att man skulle få hålla i ingången, det tyckte jag var roligt.
Och så gick vi in...
Det fanns många fina målningar och skulpturer. Många som i många. Vi fick senare veta att om man hade spenderat en minut framför varje konstverk i hela Lovren kommer du vara där dag och natt i fyra månader. Eftersom jag är killer på matte har jag räknar ut att det betyder att det finns 175 680 konstverk i hela museet. Vi tycker vi såg hur många som helst, men nu inser jag att det bara var en bråkdel.
Men vad vi egentligen var där för är den här kvinnan.
Vi var allra längst fram. Inte så speciell om jag ska vara ärlig, en liten tavla som kunde vara vem som helst. Skitglad att jag har varit där och tacksam för möjligheten, men i slutet är hon bara en kvinna på en tavla bakom massa skottsäkert glas som hade kunnat vara vem som helst.
Sen åkte vi hit. Montmartre. Det ligger på en hög kulle så man ser ner på hela Paris.
I kykan på Montmartre firade dom.
Det var nämligen så att någon hade bett där dag och natt i 125 år, och det är ju ganska ballt.
Fina familjen ♥
Där uppe stod en man och fipsade som en gud! Tänk att ha sådan talang och ändå vara hemlös...
Interessanta parkeringar fick vi se
Sen åkte vi till Champs de Mars och det var maaaagiskt. Undra hur många gånger jag sagt det ordet om Paris?
Himlen var otroligt fin precis i skymningen.
Sen var det ljusshow!
Sen lekte jag med inställningar på kameran.
Och då avlustar vi lördagen i Paris med en bild på självaste ägaren av den här bloggen!
PARIS: DAG 2
Fredagen i Paris började tiigt, för vi skulle till den största turistattraktionen av dom alla, och visste att om vi inte var där innan solen stog på mitten av himmelen skulle få vänta i mer än ett par timmar. När vi hoppat av tudnnelbanan på Ecole Militaire såg vi att kön var skapligt lång redan. SUCK! Men sen såg vi en annan, kortare kö och ett mycket större äventyr: Trapporna.
Åh! den där luggen som aldrig ligger platt!
En inte så redigerad bild och sen en mer redigerad.
Uppe på andra våningen! Efter att ha klättrat upp för alla 669 trappsteg! När man är på andra våningen har man gått alla trappor och är ungefär halvvägs upp, sen är det hiss som gäller!
Så stolt över min lillebrolla som gick hela vägen upp till andra våningen trots höjdrädsla! Go Oliver!
Magiskt.
Där på andra våningen lämnade jag och min (värd)syrra resten av min familj och ställde oss i kön till hissen som tog oss hela vägen till toppen av Eiffeltornet!
Där uppe var det så otroligt högt att man visste inte vart man skulle ta vägen. Det var lika magiskt där.
Vi hoppade och det kändes som om hela tornet skulle rasa under våra fötter. Så galet högt!
Jag skrattade mycket där på toppen, för mina vader var stenhårda och gjorde skitont. Och så såg jag en dubbelgångare till Daniel Radcliffe och skrattade ännu mer, för han var också kort. Sen fick jag ta kort på han och hans gäng med kompisar, för dom ville att jag skulle göra det, och då tänkte jag att det är nog han, för det var verkligen Harry Potter som stod där och log till mig (kameran). Men i retrospekt vet jag ju att det inte var han, han var ju och promotade den sista filmen. Men det var spännande då, och jag låtsas fortfarande att jag har träffat självaste Harry Potter ibland, för jag får så bra minnen i magen då.
Dom där fötterna gick upp för många trappsteg, så vi tyckte att dom skulle få vara med på kort innan dom begav sig ner igen.
Sen gick Casey och min mammas sambo och sov, så jag och min mor och min bror begav oss till Notre Dame, för vi ville inte sova bort Paris! Här sitter vi precis över Seine.
Det var också magiskt. Men det var det mesta i Paris.
Ni kanske inte märkte det på förra bilden men det var otroligt många otroligt vackra statyer där uppe.
Utanför. Är vi syskon eller är vi syskon. Till och med jag ser likheterna här.
Väl där inne tände jag ett ljus för min pappa. Det kändes så otroligt fint att göra det. Som om han var med mig hela tiden.
Det fanns väldigt fina fönster där inne i kyrkan. Fast det var svårt att fota något som helst där inne, för det var väldigt mörkt.
Denna bilden tog jag bara för att jag smyglyssnade på ett amerikanskt par som stod där inne med oss. Ungefär så här gick deras samtal: Pojke: Lets take som awesome pics with the candles! Flicka: Yeah, sure, they'll make me look hot. Pojke: Oh, holy shit, you have to pay for those! (pekar på ljusen) Flicka: Shit. I thought this place was free. Fucking liars! Då fick jag bara sån känsla att ni-är-i-en-av-världens-äldsta-och-finaste-kykor-kolla-er-omkring-och-sluta-fundera-på-vem-som-är-snyggast.
Nya äventyr infann sig här, på en av Paris moderna operor! Jag tänkte att fy fan vad trist att kolla på opera i två och en halv timme på franska när jag läst spanska, men det var så otroligt ballt! Bara alla kostymer och skådespelare och röster fick operan att försvinna på en blinkining. Fy tusan vad jag är glad att jag fick kolla på detta och tack tack tack till Gwen och Casey för min biljett!
En inte så redigerad bild och sen en mer redigerad.
Uppe på andra våningen! Efter att ha klättrat upp för alla 669 trappsteg! När man är på andra våningen har man gått alla trappor och är ungefär halvvägs upp, sen är det hiss som gäller!
Så stolt över min lillebrolla som gick hela vägen upp till andra våningen trots höjdrädsla! Go Oliver!
Magiskt.
Där på andra våningen lämnade jag och min (värd)syrra resten av min familj och ställde oss i kön till hissen som tog oss hela vägen till toppen av Eiffeltornet!
Där uppe var det så otroligt högt att man visste inte vart man skulle ta vägen. Det var lika magiskt där.
Vi hoppade och det kändes som om hela tornet skulle rasa under våra fötter. Så galet högt!
Jag skrattade mycket där på toppen, för mina vader var stenhårda och gjorde skitont. Och så såg jag en dubbelgångare till Daniel Radcliffe och skrattade ännu mer, för han var också kort. Sen fick jag ta kort på han och hans gäng med kompisar, för dom ville att jag skulle göra det, och då tänkte jag att det är nog han, för det var verkligen Harry Potter som stod där och log till mig (kameran). Men i retrospekt vet jag ju att det inte var han, han var ju och promotade den sista filmen. Men det var spännande då, och jag låtsas fortfarande att jag har träffat självaste Harry Potter ibland, för jag får så bra minnen i magen då.
Dom där fötterna gick upp för många trappsteg, så vi tyckte att dom skulle få vara med på kort innan dom begav sig ner igen.
Sen gick Casey och min mammas sambo och sov, så jag och min mor och min bror begav oss till Notre Dame, för vi ville inte sova bort Paris! Här sitter vi precis över Seine.
Det var också magiskt. Men det var det mesta i Paris.
Ni kanske inte märkte det på förra bilden men det var otroligt många otroligt vackra statyer där uppe.
Utanför. Är vi syskon eller är vi syskon. Till och med jag ser likheterna här.
Väl där inne tände jag ett ljus för min pappa. Det kändes så otroligt fint att göra det. Som om han var med mig hela tiden.
Det fanns väldigt fina fönster där inne i kyrkan. Fast det var svårt att fota något som helst där inne, för det var väldigt mörkt.
Denna bilden tog jag bara för att jag smyglyssnade på ett amerikanskt par som stod där inne med oss. Ungefär så här gick deras samtal: Pojke: Lets take som awesome pics with the candles! Flicka: Yeah, sure, they'll make me look hot. Pojke: Oh, holy shit, you have to pay for those! (pekar på ljusen) Flicka: Shit. I thought this place was free. Fucking liars! Då fick jag bara sån känsla att ni-är-i-en-av-världens-äldsta-och-finaste-kykor-kolla-er-omkring-och-sluta-fundera-på-vem-som-är-snyggast.
Nya äventyr infann sig här, på en av Paris moderna operor! Jag tänkte att fy fan vad trist att kolla på opera i två och en halv timme på franska när jag läst spanska, men det var så otroligt ballt! Bara alla kostymer och skådespelare och röster fick operan att försvinna på en blinkining. Fy tusan vad jag är glad att jag fick kolla på detta och tack tack tack till Gwen och Casey för min biljett!
Det var mycket folk!
Och coola kläder! Mer än så förstod jag inte, men det är en upplevelse jag sent kommer glömma!
Det får avsluta mitt inlägg om Paris dag 2, för snart har jag nog uppnått maxgränsen för hur många bilder som får vara i ett inlägg.
Och coola kläder! Mer än så förstod jag inte, men det är en upplevelse jag sent kommer glömma!
Det får avsluta mitt inlägg om Paris dag 2, för snart har jag nog uppnått maxgränsen för hur många bilder som får vara i ett inlägg.
IDAG ÄR EN BRA DAG. EN VÄLDIGT BRA DAG.
Jag sov dåligt i natt. Gick och la mig för tidigt och vaknade en gång i timmen. Vaknade ändå vid tio i sex och kände mig hyffsat utvilad. Cyklade till min sommarpraktik på sjukhuset i spöregn (jag älskar sommarregn) och hittade mina favvo-sköterskor. Det gör sån skillnad att vara där beronde på vem som jobbar. Hade skitkul på jobbet. Skrubbade smutsen ur hela köket och pratade med patienter och sorterade och höll på. Skrattade till magen knöt ihop sig då och då.
Sen cyklade jag hem, i uppehåll, det var ganska skönt att det inte regnade mera, för det är så klibbigt ute. Kom hem. Ingen reklam utanför dörren (delar på helgerna för att tjäna lite pengar). Ringer sdr och reklamen är här inom en halvtimme. Ännu bättre är att mitt stora område är inte mitt längre. Så underbart att få vara ledig i helgen. Hittar en oöppnad Marabou under sängen från i onsdags och har tre helt nya böcker från bibblan och en ljudbok som väntar.
Och bäst av allt. Jag ska blogga. Lägga upp alla bilder från Paris (!) och sen njuta av kvällen. Åh! vad allt känns bra just nu.
Sen cyklade jag hem, i uppehåll, det var ganska skönt att det inte regnade mera, för det är så klibbigt ute. Kom hem. Ingen reklam utanför dörren (delar på helgerna för att tjäna lite pengar). Ringer sdr och reklamen är här inom en halvtimme. Ännu bättre är att mitt stora område är inte mitt längre. Så underbart att få vara ledig i helgen. Hittar en oöppnad Marabou under sängen från i onsdags och har tre helt nya böcker från bibblan och en ljudbok som väntar.
Och bäst av allt. Jag ska blogga. Lägga upp alla bilder från Paris (!) och sen njuta av kvällen. Åh! vad allt känns bra just nu.
MY MOMENT
Alltså, ska sanningen fram är jag inte ett fan av Rebecca Black. Inte ett fan alls. Men detta är ju så jäkla kick-ass och inspirerande, för hur långt ner under jorden har inte den här tjejen blivit nertryckt och hatad? HUR MYCKET!!? Och så är det lite Black strikes back när hon gör den här låten. Lite som en spark i fejjan på alla haters. Starkt!
PARIS: DAG 1
Nu är det lite mer än en vecka sedan jag landade i Paris, jag är hemma nu och har varit länge, men jag har liksom inte hunnit berätta om resan, så nu är planen att bryta ner det dag för dag och berätta för er om en av de bästa resorna i mitt nästan sjuttonåriga liv.
Resan började ungefär klockan ett i torsdags och under dagen satt vi bara på tåg och flyg. Vi landade i Paris(!) någon gång runt tio på kvällen och satta människor och bagade i en taxi mot hotel Troyon, ett superfint hotell nära Champs Elysees och Arc De Triouph. När åkte förbi bågen berättade jag för min familj om hur lyckliga vi ska vara över att dagen bara flytit på, och det visade sig vara något jag fick ångra, jag är inget vidskeplig, men jinxade resan gjorde jag allt, för när vi kom fram till hotellet väntade dåliga nyheter.
"Your boking was cancelled, I can't do anything, sorry" sa hotellvärden och jag ville bara dö på stället. Värden har precis berättat om hur fullbokat Paris är och om att han inte ville hjälpa. Klockan är precis innan midnatt och jag fick panik. Efter lite tårar från min sida bestämmde sig världen (som i övrigt var otroligt snäll och trevlig) för att hjälpa oss. Vi sätter oss i en taxi mot det nya hotellet, som han säger är jättefint i ett fint område.
Fint område är ju en fråga om vad som är fint. Säkert var det, men fint? Sexshopar och bordeller kantade Rue de seze. Vi kände mest att vi hade tur över att ha ett hotell med tak och gick och la oss. Somnade som bäbisar i våra oväntat fina rum som luktade lite gubbparfym och mögel.
HARRY POTTER
Vet ni vad jag gjorde i natt? Såklart ni vet, jag var ju så där lagom diskret och skrev det i rubriken! Jag var på filmen som liksom rundade av min barndom? Hur länge är man barn egentligen? Jag fyller 17 i november och har en åldersnojja som heter duga, lite för tidigt kan man tycka, men så är det! Tillbaka till ämnet, nu har jag officiellt sett den sista filmen om Harry, Ron och Hermione. Tänk, att min generation har växt upp med de här filmerna, Harry är väl ungefär min ålder i serien, några år äldre kanske. Vi har följt Harry slaviskt i år, och nu är det slut! Konstigt!
Vad tyckte jag då? Utan att avslöja för mycket kan jag säga att filmen bar alla känslor. Jag skrattade och grät (bokstavligen talat). Jag var lycklig och ledsen, rädd och glad. En känslomässig bergodalbana med andra ord. Den var allt som den skulle vara. Otroligt vacker handling och underbara effekter. Superlativen kommer spruta ur mig i månader! Även om jag inte gillade slutet så där speciellt (alldeles för stressat och konstigt!) så var det rätt. Det var ju så det skulle vara. Histrian om Harry Potter och hans vänner och fiender och om hans upptåg och utmaningar har nu kommit till sitt slut och det var alldeles precis rätt.
Vad tyckte jag då? Utan att avslöja för mycket kan jag säga att filmen bar alla känslor. Jag skrattade och grät (bokstavligen talat). Jag var lycklig och ledsen, rädd och glad. En känslomässig bergodalbana med andra ord. Den var allt som den skulle vara. Otroligt vacker handling och underbara effekter. Superlativen kommer spruta ur mig i månader! Även om jag inte gillade slutet så där speciellt (alldeles för stressat och konstigt!) så var det rätt. Det var ju så det skulle vara. Histrian om Harry Potter och hans vänner och fiender och om hans upptåg och utmaningar har nu kommit till sitt slut och det var alldeles precis rätt.
Detta är fridfullaste platsen på jorden. H...
Detta är fridfullaste platsen på jorden. Här är det meningen att det ska vara läskigt och jobbigt, men jag tycker bara det är bra. Så här ses det ut när jag spenderar tid med min pappa, så precis här mår jag bra. Viken är er bästa plats?
VAD TUSAN HÄNDER MED BLOGGEN NÄR JAG ÄR EX-UTBYTIS?
Jag har klickat mig in här så ofta dom senaste timmarna och dagarna, men det finns liksom ingenting att skriva. Inte för att mitt liv har gtt och blivit så ointressant, men jag känner att jag inte tror att det jag gör om dagarna skulle intressera er så mycket längre, det är ju bara mitt vanliga sverigeliv! Samma som alla andras!
Just därför tar vi inte en paus, vi slutar inte, vi ger inte upp aicilefs, men vi saktar ner. En av anledningarna är helt enkelt att jag inte längre har en egen dator. Den är kaputt och jag ska inte köpa en ny förän i september då alla pengar från sommarens jobb har entrat kontot.
Men typ som nästa helg, då jag befinner mig i Paris med min amerikanska syster, då ska vi blogga tills fingrarna blöder, men just nu har jag ingen lust att skriva om saker som träningsverk och värme. Hoppas ni är med, bloglovin är ett utmärkt sätt att följa, då ser ni när jag uppdaterat utan att behöva klicka er in varje dag ♥
Just därför tar vi inte en paus, vi slutar inte, vi ger inte upp aicilefs, men vi saktar ner. En av anledningarna är helt enkelt att jag inte längre har en egen dator. Den är kaputt och jag ska inte köpa en ny förän i september då alla pengar från sommarens jobb har entrat kontot.
Men typ som nästa helg, då jag befinner mig i Paris med min amerikanska syster, då ska vi blogga tills fingrarna blöder, men just nu har jag ingen lust att skriva om saker som träningsverk och värme. Hoppas ni är med, bloglovin är ett utmärkt sätt att följa, då ser ni när jag uppdaterat utan att behöva klicka er in varje dag ♥
HEJ IGEN, KÄNNER NI IGEN MIG? DET ÄR BARA JAG, FELICIA!
Hej kompisar! Igår kväll kom mamma in till mig och frågade när tusan jag ska blogga igen!? Och jag insåg väl att jag inte har varit särsklilt rättvis mot alla er som troget följt mig i ett helt år, och så kommer jag hem till Sverige och hälften av er tappar intresset för nu börjar eran egna resa mot USA, men så är det dom där trogna kottarna (ni är faktiskt rätt många fler än vad jag trodde) som troget kollar in här varje dag och får se att jag inte uppdaterat.
Jag ska börja från början. När jag satte mig i min bil i USA och började köra mot DTW airport så var jag inte ens ledsen. Jag var redo. Jag hade några veckor över våren som jag tyckte var jättejobbiga, men nu var jag redo. Jag hade gjort mitt märke i USA, jag var liksom klar, om ni fattar? Jag hade gjort mitt och jag var redo att åka hem. Jag grät när jag var tvungen att säga hejdå till min familj som inte var varit något annat än superbra i ett helt år, men i bakhuvudet hade jag hela tiden att jag skulle träffa dom om bara två veckor igen. Mina två bästisar som var medc var jobbigare. Dom kommer jag ju inte se på två år, minst! Mern jag gjorde det, jag gjorde det precis som jag gjorde det på Kastrup ett år tidigare, jag sa hejdå, jag var ledsen, men sedan gick jag och kollade inte tillbaka, och det funkade bra.
Jag hoppar över flygresan, för den vara bara tröttsam. När jag kom hem kom bara en av mina väskor med mig, så jag hade lite problemas med det, men det löste sig och i torsdags kväll var min västa tillbaka hos sin mama (läs: mig). Att träffa mamma var precis som att jag aldrig åkt. Om sanningen ska fram har det varit precis som jag aldrig åkt. Det var så konstigt att alla pratade svenska (danska) omkring mig och jag pratade engelska med allt och alla, ochgör fortfarande för den delen.
Jag kom hem till min bror och min mammas sambo och min morbror och min morfar. För första gången i livet såg jag min morfar gråta och det var en sån känsla, att veta att jag varit saknad, ni vet? Att det betyder något att jag var borta så länge och att det finns så många här hemma som älskar mig, ni vet? Om det är något man lär sig under ett utbytesår är det att uppskatta det man har hemma, att uppskatta sin familj.
Nu under veckan jag varit hemma har jag levt en idyll, midsommar och allt ni vet? Det är helt enkelt en bra tid att komma hem. Jag var träffat mina kompisar och jag har varit hos farmor och äit för många köttbullar. Jag har cyklat mycket och insett att jag har så otroligt dålig kondis. Jag har kommit tillbaka, jag har kommit hem, och när allt kommer omkring så är det här alltid hemma. USA kan vara hur bra och fantastiskt som helst, och tro mig, en dag kommer jag återvända till mitt andra hem och kanske stanna för gott, men just nu, idag och i alla fall några år till kommer det här där jag är precis nu vara hemma, och jag hade inte kunnat önska för något mer ♥
Jag ska börja från början. När jag satte mig i min bil i USA och började köra mot DTW airport så var jag inte ens ledsen. Jag var redo. Jag hade några veckor över våren som jag tyckte var jättejobbiga, men nu var jag redo. Jag hade gjort mitt märke i USA, jag var liksom klar, om ni fattar? Jag hade gjort mitt och jag var redo att åka hem. Jag grät när jag var tvungen att säga hejdå till min familj som inte var varit något annat än superbra i ett helt år, men i bakhuvudet hade jag hela tiden att jag skulle träffa dom om bara två veckor igen. Mina två bästisar som var medc var jobbigare. Dom kommer jag ju inte se på två år, minst! Mern jag gjorde det, jag gjorde det precis som jag gjorde det på Kastrup ett år tidigare, jag sa hejdå, jag var ledsen, men sedan gick jag och kollade inte tillbaka, och det funkade bra.
Jag hoppar över flygresan, för den vara bara tröttsam. När jag kom hem kom bara en av mina väskor med mig, så jag hade lite problemas med det, men det löste sig och i torsdags kväll var min västa tillbaka hos sin mama (läs: mig). Att träffa mamma var precis som att jag aldrig åkt. Om sanningen ska fram har det varit precis som jag aldrig åkt. Det var så konstigt att alla pratade svenska (danska) omkring mig och jag pratade engelska med allt och alla, ochgör fortfarande för den delen.
Jag kom hem till min bror och min mammas sambo och min morbror och min morfar. För första gången i livet såg jag min morfar gråta och det var en sån känsla, att veta att jag varit saknad, ni vet? Att det betyder något att jag var borta så länge och att det finns så många här hemma som älskar mig, ni vet? Om det är något man lär sig under ett utbytesår är det att uppskatta det man har hemma, att uppskatta sin familj.
Nu under veckan jag varit hemma har jag levt en idyll, midsommar och allt ni vet? Det är helt enkelt en bra tid att komma hem. Jag var träffat mina kompisar och jag har varit hos farmor och äit för många köttbullar. Jag har cyklat mycket och insett att jag har så otroligt dålig kondis. Jag har kommit tillbaka, jag har kommit hem, och när allt kommer omkring så är det här alltid hemma. USA kan vara hur bra och fantastiskt som helst, och tro mig, en dag kommer jag återvända till mitt andra hem och kanske stanna för gott, men just nu, idag och i alla fall några år till kommer det här där jag är precis nu vara hemma, och jag hade inte kunnat önska för något mer ♥
HEJ!
Klockan här har officiellt slagit om till lördag så nu är det bara tre dagar innakag lämar USA! Hur gick det så snabbt!?!?! Jag har börjat packa öite smått men känner att jag borde ha kommit längre... Det är ju så svårt att kmma till det bara! Idsg hade jag några vänner över och sa hejdå, imorgon dka jag åka runt på massa grad partys, på söndag åker jag till Kentucky över dsgen och sen finns det liksom ingen tid kvar! Gaaah!
Annars är inte mitt liv så spännande, kag sat barnvakt igår... Jag köpte en iPad! Skickade hem ett paket. Bokade biljetter till Harry Potter. Köpte en bok. Ni ser, inte så spännade (iPaden såklart, men det är mer spännande för mig än för er!) jag rundar upp nu och hör av mig när jag har något viktigt att säga!
Annars är inte mitt liv så spännande, kag sat barnvakt igår... Jag köpte en iPad! Skickade hem ett paket. Bokade biljetter till Harry Potter. Köpte en bok. Ni ser, inte så spännade (iPaden såklart, men det är mer spännande för mig än för er!) jag rundar upp nu och hör av mig när jag har något viktigt att säga!
IN ENGLISH FOR A CHANGE.
I am just going to write this post in english, due to the fact that I am missing the magic swedish letters, and also, I am waaay to tired to think about translating! I just printed all my information about my flights, I can not believe I am departing from detroit in only six days! How did time fly so fast!?
I started to pack my bad today, and it is insane how you can fit such a big part of your life in a luggage! I am packing one year, the mist important year in two large suitcases. 100 lbs of memories! I can only repeat what I already told you, it is truly my turn. I have made my mark in america in and plenty americans lifes, as well as they marked my. i travel home as what I would say, a better person. A better me, a me I am more comfortable with.
At the same time, my legacy can not possibly be the same. I identify myself with being foreign, beign an exchange student, an now that era of my life is over! I can not belive it! But in only days I will be back and I am sure I will love it. I tell my friends and myself I have a life to get back to, a life i love and wouldn't give up, at least not yet.
Being here this year has almost been like a fairytale to me, I got to see so much and exlore and experience, my life has been on top for ten months straight, exciting and so good, and now it is time to fall back. In a way, I look forward to it. Old patterns has their charm, and having what used to be in the future is comforting.
I guess what I can conclude from this little essay I just gave you is that am I honestly, truly and most definatly ready. Scared, and nervous as hell, but still in a way excited and longing for what I have ahead of me. Tuesday (the day i leave America) will be so horribly sad and depressing, but wednes will be so good. The thought of meeting my mom and brother again is overwealming, and it makes me smile. I am ready! Sweden, bring it.
10 MANDER / JAG KLARADE DET!
Idag har jag befunnit mig i USA i tio hela mander. Jag klarade det! Jag ar sa stolt over hur lite hemlangtan jag har haft och hur bra jag faktiskt har haft det. Ah! Jag ar lycklig idag!
Jag har ocksa b;rjat langta efter att aka hem, jag saknar mitt liv. Som jag har sagt innan, det ar min tur, och jag ar redo. Oslagbar kansla!
Jag har ocksa b;rjat langta efter att aka hem, jag saknar mitt liv. Som jag har sagt innan, det ar min tur, och jag ar redo. Oslagbar kansla!
REST IN PEACE, VAIO OF FELICIA
Hej alla glada! Idag ar det inte mindre an nio dagar innan jag lamnar the US of A och flyger hem till moderlandet igen. Som ni sakert ser anvander jag inte dom dar magiska svenska bokstaverna vilket betyder att jag sitter pa en amerikask dator. Varfor? undrar ni. For att min dator dog sager jag da. Den har fungerat lite halvdant i flera mander och igarkvall sa den hejda. Jag hoppas att den kommer borja funka igen med lite help fran en manniska som kan mer an datorer an jag, men jag har besammt mig for att inte ta tag i det innan jag nar Sveriges granser igen.
Inte varldens roligaste att vara utan den dar kara lilla VAIO:n, men you got to do what you got to do, sa jag kommer vara en extremt obra bloggerska i det narmaste... Jag ska gora allt jag kan for att hitta en dator da och da (sitter just nu pa min vardmammas) men tills jag kommer hem och kan ta min lillebrors lite oftare an vanligt far vi ha det sa har, och det funkar det ocksa!
Jag hoppas att ni overlever aicilefs tillfalliga bortgang precis som jag, men en bunke chips och en bra bok (Harry Potter ar ju helt jakla berondeframkallande! Varfor laste jag inte dom innan?!)
Ciao, amigos!
PARTY ALL NIGHT WITH THE SENIORS
Efter graduation väntade ett party som började (!) vid midnatt och höll i sig hela natten. Klockan sex på morgonen åkte vi äntligen hem efter en lång, lång natt med massor av kul! Det här partyt är extra bra för er, för jag kom äntligen omkring med att ta bilder på alla mina kompisar, so, for yours truly!
JULI.
BENO.
NIC.
LAUREN OCH MICHELLE.
DREW.
SOFIA, SUM OCH VALERIA.
MARY.
ALLI.
KAT.
CATHERINE.
TERRY.
MAL.
MICHELLE.
KATIE.
CAL.
KAYLA.
KYLE.
JACKS.
KARLI.
CHINN.
KERRY.
KIM.
CHE.
And that is it.
JULI.
BENO.
NIC.
LAUREN OCH MICHELLE.
DREW.
SOFIA, SUM OCH VALERIA.
MARY.
ALLI.
KAT.
CATHERINE.
TERRY.
MAL.
MICHELLE.
KATIE.
CAL.
KAYLA.
KYLE.
JACKS.
KARLI.
CHINN.
KERRY.
KIM.
CHE.
And that is it.
LÄGESRAPPORT
Åh, idag har varit så sjukt roligt! Jag ska ha grad party på lördag, typ som en studentfest, och idag har jag och min värdmamma åkt runt och fixat allt. Partytält, hoppborg, tårta, hela kittet! Längtar sååå mycket! Kom hem och lunchade på Panera Bread's mat. Gooodaste! Tomatsoppa och bröd på bilden, så himla, himla gott!
Jag har kollat på film och städat och flugit idag - nödvändigt med städandet, måste ju vara rent på lördag! På tal om att städa tog jag också fram min resväska idag, så himla vemodigt!
Det är i alla fall dagens lägesrapport, min kamera är på lite villovägar, men kommer hitta tillbaka till mama imorgon, så då kommer alla bilder från all-night-party som följde efter graduation, see ya later alligator!
GRADUATION: ALUMNI
Och så när klockan slog halv åtta var vi alla graduated. Alumni. Ut gick vi och hittade familj och vänner... Känslan, alltså jag vet inte ens hur jag ska förklara. Lyckan över att ha klarat att vara borta från alla mina vänner och min familj i ett helt år, och sen sorgen över att behöva lämna allt jag har här. Men när allt kommer omkring klarade jag det, jag gjorde det! Och den känslan är allt.
Och det får avsluta min lilla historia om Graduation. Hoppas att ni tyckte om att få följa med på hela resan!
Och det får avsluta min lilla historia om Graduation. Hoppas att ni tyckte om att få följa med på hela resan!
GRADUATION: THE CEREMONY
GRADUATION: THE HOME STRETCH!
På alla dom här bilderna står vi i vårt led och väntar. Jag är nummer 488 och allt vi vill är att börja gå in. Foton tas, alla hälsar och gratulerar. Och sen kommer det i högtalarna "Senior, please start enter the arena floor for Howell High School Graduation, Class of 2011!". Pirret i magen var nu fjärilar, stora fjärilar, och vi gick in till alla föräldrars jubel... Forsättning i nästa inlägg!
GRADUATION: GRADUATED!
Nu är jag officiellt en alumni! Graduated och allt! Jag har inte tid att skriva mer just nu för jag måste åka iväg till All night party! Det är ett kalas som skolan anordnat, från midnatt till klockan sex. Trött tjej imorgon, oh yes! Det allra bästa är att direkt efter partyt slutar ska jag på zoo i Detroit. Ingen sömn! Jag lovar att lägga upp fler bilder imorgon eller övermorgon!
GRADUATION: ON OUR WAY
Nu är klockan snart halv fyra och det betyder att det här är sista inlägget innan jag beger mig. Jag är så nervös! Efter idag kommer jag inte lägre vara utbytesstudent. LÄSKIGT!
Klänningen är som sagt många gånger från Betsey Johnson, skorna är från American Eagle och fejjan har stamcellerna bidragit med.
GAH. NU ÅKER VI!!
Klänningen är som sagt många gånger från Betsey Johnson, skorna är från American Eagle och fejjan har stamcellerna bidragit med.
GAH. NU ÅKER VI!!
GRADUATION: GETTING READY
Ovan ser min hela outfit för graduation. Lagom pirrigt nu när vi åker om två och en halv timme! Ska börja locka håret om en minut, och åh! vad jag är rädd att jag ska ramla!
Forsättning följer...
GRADUATION: NERVÖS KVÄLL INNAN
Nu har det officiellt slagit om till den 4:e även här i USA, och det betyder inte bara en väldigt speciell dag för min gudmor (grattis Maria!) utan också att jag kommer ta graduation idag. Idag är dagen då mitt år på high school officiellt slutar, sista dagen då jag faktist är en student. Hur gick tiden så fort?
Idag var jag på grad rehersal, typ en samling där vi fick reda på allt. Jag fick reda på att jag är med i något som heter honor roll, en grupp med mycket prestige i den. Så här funkar det: I USA räknas betygen om till GPA, grade point average (Betygspoäng medel) och man kan ha upp till 4.0. Har man 3.5 är man med i honor roll, och får ha ett brunt rep runt halsen på graduation. Man får även ett diplom för academic achievment (akademisk prestation). Har man mellan ett 3.7 till 3.888 är man också i honor roll, men man har även förtjänat outstanding academic achievment (utomstående akademisk prestation). Här hamnar jag. Det betyder att jag får ha ett guldigt rep. Sen efter det, 3.9 till 4.0 är high honor roll, vilket betyder att man får gå i en speciell grupp på graduation, och den gruppen missade jag med 0.1 poäng! Mitt GPA är 3.8 och det är ju sjukt surt, men jag gjorde typ mitt bästa i alla fall (;
Alla papper om att vara i honor roll och repet jag kommer bära!
Stolt, stolt, stolt!
Jag ska försöka låta er följa med hela dagen, men det brukar ju vara lättare sagt än gjort...
Idag var jag på grad rehersal, typ en samling där vi fick reda på allt. Jag fick reda på att jag är med i något som heter honor roll, en grupp med mycket prestige i den. Så här funkar det: I USA räknas betygen om till GPA, grade point average (Betygspoäng medel) och man kan ha upp till 4.0. Har man 3.5 är man med i honor roll, och får ha ett brunt rep runt halsen på graduation. Man får även ett diplom för academic achievment (akademisk prestation). Har man mellan ett 3.7 till 3.888 är man också i honor roll, men man har även förtjänat outstanding academic achievment (utomstående akademisk prestation). Här hamnar jag. Det betyder att jag får ha ett guldigt rep. Sen efter det, 3.9 till 4.0 är high honor roll, vilket betyder att man får gå i en speciell grupp på graduation, och den gruppen missade jag med 0.1 poäng! Mitt GPA är 3.8 och det är ju sjukt surt, men jag gjorde typ mitt bästa i alla fall (;
Alla papper om att vara i honor roll och repet jag kommer bära!
Stolt, stolt, stolt!
Jag ska försöka låta er följa med hela dagen, men det brukar ju vara lättare sagt än gjort...
MÅR LITE ILLA I MAGEN
Detta fick mig att må lite illa... Skapade juni-mappen i datorn, vilken också är den sista mappen som kommer vara fylld med bilder från USA. Jag kommer ihåg när jag skapade augusti 2010-mappen och tänkte på att det faktiskt kommer ligga bilder från NYC och amerika i den, och nu är jag på min sista.
Det är sötsurt, som dom säger i USA. Vemodigt. Men som jag har sagt innan, det är min tur. Jag är redo. 18 dagar.
MRS. H'S!
Världens mysigaste ställe? Min värdmormors hus!
FOREIGNERS
Mrs Severs, vår skolas allt i allo (typ sekreterare, anornare etc.) höll ett litet sista party för alla utbytisar! Här är biiiilder!
LAST DAY OF SCHOOL!
Sista dagen i skolan tog vi sjukt mycket bilder, längre ner är ett par stycken i alla fall. Walkout (som det heter när alla seniors går genom hela skolan och säger hejdå till alla juniors, sophomores och freshmen) var sjukt sorgligt... Mitt år på high school är officiellt över och det är så vemodigt! Jag är inte längre en utbytesstudent! Det är svårt att hitta sig själv när man har identiferat sig så länge med något man inte längre har...
Väääärldens bästa lärare! Mr. Riordan (spanska!)
Min kompis Alli i en morphsuit!
Drama 2!
Världens bästa Kim!
Felicia, Eric, Jon och Kim i sociologi!
DUBBELHAKAN: EN PRODUKT AV 10 MÅNADER I USA!
FELICIA, NU ÄGARE AV EN MÄRKESKLÄNNING
Vi åkte till ett mall idag, ett mall med massa märkesbutiker. Och gissa vad? Precis som rubriken säger är jag nu ägare av en märkesklänning! Åh, lycka! Betsey Johnson är designen som har fått äran att ta min märkes-oskuld!
Världens finaste klänning är det! Så glaaaad!
KLÄDER
VAD SOM ÄR FINAST MED MIG
Jag kollade på det här avsnittet av Glee och jag tyckte att sensmoralen var så otroligt bra! För er som inte vill se eller inte har sett Glee så handlar avsnittet om allt gilla saker som man är född med och har skämts för förut. Nu ska vi göra samma sak.
Jag har en sjukligt fyrkantig haka. Mina kindben är liksom inte runda, dom är spetsiga, och tro mig, jag har varit så inte alls självsäker om min haka, men nu älskar jag den! Min haka är det finaste på hela mig tycker jag, och det får man säga.
Nu är det er tur, berätta i kommentarerna vad som är allra finast på er, skriv gärna om det i era bloggar också! Ni kan maila till feliciamellquist@hotmail.com om ni vill visa en bild, men inte har en blogg så lägger jag ut den!
Det är så viktigt att gilla sig själv, något som jag är så dålig på, men nu kör vi! Liten egoboost!
Jag har en sjukligt fyrkantig haka. Mina kindben är liksom inte runda, dom är spetsiga, och tro mig, jag har varit så inte alls självsäker om min haka, men nu älskar jag den! Min haka är det finaste på hela mig tycker jag, och det får man säga.
Nu är det er tur, berätta i kommentarerna vad som är allra finast på er, skriv gärna om det i era bloggar också! Ni kan maila till feliciamellquist@hotmail.com om ni vill visa en bild, men inte har en blogg så lägger jag ut den!
Det är så viktigt att gilla sig själv, något som jag är så dålig på, men nu kör vi! Liten egoboost!
TENNIS IS OVER
Här är den enda bilden jag har med mina tenniscoacher, från baketten vi hade den 23:e! Fy tusan vad jag saknar tennis!
Coach Raucher till vänster (från ert håll) är min huvudcoach!
Coach Raucher till vänster (från ert håll) är min huvudcoach!
CEDAR POINT
Mitt liv är sjukt upp och ner, men jag kommer inte gå in på det. Jag ska försöka att komma tillbaka och blogga som vanligt, men jag får se helt enkelt! Här kommer i alla fall ett gäng med bilder från den 20:e maj, dagen då jag åkte ner till Ohio med mina två bästa vänner och Kayla, Shelby, Brandon, Sofia och Valiera!
BAM BAM BAMBAAM!
Ah, the beuty of a tjejkväll! Jag ska sova hos min amerikanska bästis inatt, RENEE! Förresten, jag gick på bio med henne för ett tag sedan (typ igår) och jag kom in på en 18-årsfilm bara för att jag har senior-ID! Haha, jag visade ID och dom kollade inte ens min ålder - BINGO! (:
YEARBOOK!
HEJ IGEN.
Jag har suttit och pillat på det här inlägget i timmar nu. Hur mycket berättar jag? Vad lämnar jag ut och vad säger jag högt? Jag har inte bloggat på hela helgen för att jag har haft fullt upp. Jag kommer ladda upp bilderna från Cedar Point så småning om, hade sjukt kul!
Men just nu, idag och hur länge jag behöver kommer jag inte blogga. Sverige kom med dåliga nyheter idag. Väldigt dåliga nyheter. Jag kommer bli okay, men just nu behöver jag pausa en stund. I USA har dom ett talesätt: "When life throws you lemons, make lemonade!", och allt jag har att säga är att jag känner mig jäkligt bra på att göra lemonad nu. Hela mitt liv har varit så jäkla bra, men med så många vägbulor genom resan.
Allt har bara kastats lite upp och ner idag, men det viktiga är att vi har varandra, mamma, Oliver, Lasse och jag ♥ Det kommer ordna sig, det kommer bli bra, men just nu måste jag ta ett steg från bloggen likaväl som jag tar ett steg från annat som bara är stressigt just nu. Jag måste bara påminna mig själv om hur lyckligt lottad jag egentligen är i ett par dagar. Älskar er!
Men just nu, idag och hur länge jag behöver kommer jag inte blogga. Sverige kom med dåliga nyheter idag. Väldigt dåliga nyheter. Jag kommer bli okay, men just nu behöver jag pausa en stund. I USA har dom ett talesätt: "When life throws you lemons, make lemonade!", och allt jag har att säga är att jag känner mig jäkligt bra på att göra lemonad nu. Hela mitt liv har varit så jäkla bra, men med så många vägbulor genom resan.
Allt har bara kastats lite upp och ner idag, men det viktiga är att vi har varandra, mamma, Oliver, Lasse och jag ♥ Det kommer ordna sig, det kommer bli bra, men just nu måste jag ta ett steg från bloggen likaväl som jag tar ett steg från annat som bara är stressigt just nu. Jag måste bara påminna mig själv om hur lyckligt lottad jag egentligen är i ett par dagar. Älskar er!
PÅ TAL OM AMERIKANSKT...
... så blir det nog inte bättre än såhär!
UPTOWN COFFE HOUSE
Just nu sitter jag på Uptown, världens bästa ställe. Det är ett fik på gångavstånd från min skola, och det är så jäkla mysigt! Jag lyckades missa bussen idag och min värdmamma kunde inte komma förän om en timme, så jag promenerade hit (ungefär en halvtimme) och nu sitter jag här med varm chocklad och myser! Livet leker!
ANNA!
Ni vet den där historian om sociologi jag berättade för er? Jag fick många svar, och dom allra flesta röstade på att Emil var värst, men inte jag. Jag säger Anna! Jag menar, om man verkligen "älskar" någon så mycket att man är villig att ha sex med någon annan för att komma till den man älskar, hur kan man då skratta när ens kärlek är misshandlad? Det gör ju Anna till en lögnare, och eftersom vi har sammanfattat att hon är en lögnare kanske hon bara hade sex med Olof för att hon ville? Inte för att hon älskade Emil. Det säger jag!
Av alla kommentarer jag fick var i alla fall den här roligast, och den har inte ens med saken att göra!
Tycker ni också det? Jag har alldrig hört det, men man vet ju aldrig vem som är ens mamas och papas (men jag är superlik mina föräldrar, så jag antar att det inte är fallet.... Jag är trött!)
Tycker ni också det? Jag har alldrig hört det, men man vet ju aldrig vem som är ens mamas och papas (men jag är superlik mina föräldrar, så jag antar att det inte är fallet.... Jag är trött!)
AMERIKANS CHICA!
Fatta så amerikans jag känner mig med min yearbook! Imorgon ska den till skolan så alla kan signera! Om typ 40 dagar åker jag hem... Vemod!!
I alla fall ska jag till Cedar Point på fredag, har jag sagt det? Med Renee, Kayla och Drew. Ni har sett bilder på allihopa, men ni kanske inte kommer ihåg? Helt förståligt.
Jag ska skicka hem två paket i dagarna. Två överfyllda paket med kläder, foton och locktänger. Härlig mix alltså. Inte så sent efter paketet kommer jag. Två dagar innan midsommar!
SKOLA!
Jag sitter i skolan just nu, har med mig min laptop eftersom jag precis presenterade min psykologi. Jag hatar public speaking, hatar det! Jag är väldigt högljudd som person och inte blyg någonstans, men att presentera arbeten iför en hel klass är min mardröm. Jag tycker det är så jobbigt!
Vi har i alla fall tid över, och jag tänkte uppdatera er om läget. Jag måste skriva en uppsats i eftermiddag och efter det är det tennis. Sen när jag kommer hem måste jag ta tag i krigszonen som också kan kännas igen som mitt rum, så ni hör nog inte av mig förän tidigast imorgon!
MIN KVÄLL GENOM MOTION EYE BUILT IN CAMERA
1. Gnuggar geniknölarna och jobbar på min psykologi och historia 2. Kollar på katten som verkar ha 5 ben!? 3. Äter vattenmelon 4. Täcker pollensvullna ögon med knubbfingrar
EN SAGA I SOCIOLOGI!
Personer är alltså:
Anna - Flickvännen
Emil - Pojkvännen
Isak - Båtföraren som erbjuder Anna skjuts på ett villkor
Olof - Båtföraren som inte erbjuder Anna skjuts
Victor - Mannen Anna gråter ut hos
PSYCHOLOGY FINAL PROJECT
Just nu håller jag på med arbetet från helvetet. Det är psykologi och handlar om autism, tur för oss dock har jag en eldsjäl till mamma som kan typ varenda liten detalj om autism. Tur för oss behöver vi inte ange källor, så vi har varit på skype med stamcellerna i över en timme och nu ska jag sätta ihop det här arbeter. Ungefär så här lite vill jag göra det -><-. Allså, pyttelite. Men, you got to do what you got to do!
Gammal bild, men ungefär så känner jag.
Gammal bild, men ungefär så känner jag.
POLLEN SUGER!
Jag vill bara berätta att jag sitter i trettio grader varm sol och myser. Vädret i Michigan är extremt biopolärt och redan imorgon kommer det bara vara tio grader igen. Jag har värsta allgerireaktionen och det suuuuger! (Därför håret är i hela fejjan, täcker fulögat!
LISTA, FÖR ATT JAG HAR MISSAT ATT SÄGA SÅ MYCKET!
Jag vaxade benen igår. Jag och Cissi och Rebecca pratade om det hur länge som helst i Sverige, men kom aldrig till skott och gjorde det. Det gjorde ont, men det är liksom en 30-sekunders smärta och enligt förpackningen ska jag inte få något nytt hår på benen på en månad. Lätt värt det! Dessutom känner jag att det var ett stort steg på min resa mot en vuxen kvinna!
Jag är skitförbannad. På allt och alla. Det är den veckan ni vet... Och ja, jag är inte den trevligaste att ha och göra med. Idag till exempel kom min lärare en kvart sent, som alla andra dagar, och det har inte stört mig förän hon gav mig värsta utskällningen igår!? Det är typ hypocracy!? Jag vet inte ens vad det heter på svenska, hypokrati? Som när jag äter chips och kollar på biggest looser samtidigt, fast i riktiga livet? Såååå förbannad var jag, men i USA måste man ha värsta fetrespekten för lärare, så jag knep igen lilla klagomunnen och log fint. Åååååh, så surt! Sen idag var jag på Meijer (typ Ica, fast mycket större) och skulle köpa saker för den där speciella veckan och går till självutchekningen. Den där lilla maskinjäkeln kallade personal inte mindre än fem gånger, och en sån sjukt otrevlig kvinna! Det är inte mitt fel att maskinen vill att dom ska kolla!? Suuuuuurt!
Jag har spanskaprov imorgon. Stort sådant också! Massa vokabular (glosor vill jag minnas att det heter!?) och sen grammatik. Jag gillar inte min spanska just nu. Så mycket jobb! I min psykologi också, men alla andra klasses är luuugna. Två veckor kvar innan jag slutar!
Vemodet jag känner för att åka hem är så sjukt stort. Jag tror jag ska göra en videoblogg om saken!
Jag åt på McDonalds idag. Mycket. Jag hade ett presentkort på 15 dollar (90 kronor) och försökte handla upp allt. Vad är nittio kronor i Sverige, typ 2 Happy Meal? I alla fall köpte jag och mina tre kompisar fyra dubbla ostburgare, två stora pommes, två MEGAläsk (alltså, typ stor i Sverige gånger två!) och två McFlurry. Det får man i USA för 90 kronor. Fatta skillnaden!?
Tennis är nästan slut, och jag kommer sakna att spela tennis. Jag har så sjukt kul med mitt lag, och idag var det 25 grader ute och solen sken och allt var bara så underbart
- Jag vaxade benen igår. Jag och Cissi och Rebecca pratade om det hur länge som helst i Sverige, men kom aldrig till skott och gjorde det. Det gjorde ont, men det är liksom en 30-sekunders smärta och enligt förpackningen ska jag inte få något nytt hår på benen på en månad. Lätt värt det! Dessutom känner jag att det var ett stort steg på min resa mot en vuxen kvinna!
- Jag är skitförbannad. På allt och alla. Det är den veckan ni vet... Och ja, jag är inte den trevligaste att ha och göra med. Idag till exempel kom min lärare en kvart sent, som alla andra dagar, och det har inte stört mig förän hon gav mig värsta utskällningen igår!? Det är typ hypocracy!? Jag vet inte ens vad det heter på svenska, hypokrati? Som när jag äter chips och kollar på biggest looser samtidigt, fast i riktiga livet? Såååå förbannad var jag, men i USA måste man ha värsta fetrespekten för lärare, så jag knep igen lilla klagomunnen och log fint. Åååååh, så surt! Sen idag var jag på Meijer (typ Ica, fast mycket större) och skulle köpa saker för den där speciella veckan och går till självutchekningen. Den där lilla maskinjäkeln kallade personal inte mindre än fem gånger, och en sån sjukt otrevlig kvinna! Det är inte mitt fel att maskinen vill att dom ska kolla!? Suuuuuurt!
- Jag har spanskaprov imorgon. Stort sådant också! Massa vokabular (glosor vill jag minnas att det heter!?) och sen grammatik. Jag gillar inte min spanska just nu. Så mycket jobb! I min psykologi också, men alla andra klasses är luuugna. Två veckor kvar innan jag slutar!
- Vemodet jag känner för att åka hem är så sjukt stort. Jag tror jag ska göra en videoblogg om saken!
- Jag åt på McDonalds idag. Mycket. Jag hade ett presentkort på 15 dollar (90 kronor) och försökte handla upp allt. Vad är nittio kronor i Sverige, typ 2 Happy Meal? I alla fall köpte jag och mina tre kompisar fyra dubbla ostburgare, två stora pommes, två MEGAläsk (alltså, typ stor i Sverige gånger två!) och två McFlurry. Det får man i USA för 90 kronor. Fatta skillnaden!?
- Tennis är nästan slut, och jag kommer sakna att spela tennis. Jag har så sjukt kul med mitt lag, och idag var det 25 grader ute och solen sken och allt var bara så underbart!
Godnatt bebos!
PROM!
Prompromprom! Den kvällen som varje liten utbytis drömmer om, längtar efter och tjatar om, alla utom jag känns det som. Klart det var spännande och allt att få gå på en amerikansk prom, men jag var inte så upphetsad över hela saken som alla andra, rätt val, med facit i hand. Jag menar, det var kul, riktigt kul till och med, men inte sådär drömskt och fantastiskt. Inte för att ta ner någons drömmar på jorden, men det är inte en så stor sak. Jag är glad att jag gick, jag hade roligt, men det är inte så mycket mera med det.
DRIFTSTÖRNING / BILDER
Det har tydlingen varit driftstörningar på blogg.se under hela helgen, härligt att jag är sådan dålig bloggare att jag inte ens märkt det! Hehe. Jag var på prom i lördags, och dom bilderna och den historian kommer senare. Hur sent kommer med tiden...!
Jag har i alla fall fått alla mina senior pictures idag, och här är mina favvisar:
Jag har i alla fall fått alla mina senior pictures idag, och här är mina favvisar:
SENIOR PICTURES
Något som är mer ovanligt än vanligt här är att man under sitt senior year går till en proffsfotograf och tar kort, som man sedan delar ut till alla sina vänner med en liten hälsning på baksidan. Jag ville ju inte vara sämre, men jag ville heller inte betala typ 5000:- för det, så jag bad min kompis Che som ska bli fotograf om några år att ta mina. Jag har inte fått se mer än ett par stycken, men jag kan inte hålla mig från att visa er:
Med svenska flaggan såklart!
Imorgon stundas prom och jag ska fixa mitt hår, mina naglar och mitt smink på salong. Jag kommer gå utan dejt, av den enkla anledningen att ingen frågade mig och när jag kom på att jag faktiskt borde fråga någon hade dom redan slutat sälja biljetter. Klart det hade varit roligt att gå med en pojke under armen, men nu ska jag gå med ett grymt tjejgäng och vi kommer ha så rooooligt! Klänningen tillhörde en gång min farmor och är så där härligt rosa-orange, ni får se den när kalaset är över!
Med svenska flaggan såklart!
Imorgon stundas prom och jag ska fixa mitt hår, mina naglar och mitt smink på salong. Jag kommer gå utan dejt, av den enkla anledningen att ingen frågade mig och när jag kom på att jag faktiskt borde fråga någon hade dom redan slutat sälja biljetter. Klart det hade varit roligt att gå med en pojke under armen, men nu ska jag gå med ett grymt tjejgäng och vi kommer ha så rooooligt! Klänningen tillhörde en gång min farmor och är så där härligt rosa-orange, ni får se den när kalaset är över!
GODMORNING US OF A!
Ah, när jag äntligen kommer till att skriva ett inlägg har jag en minut på mig. Jag ville bara meddela er om att jag måste vara uppklädd i skolan idag för en engelskapresentation vi ska göra för massa viktiga människor. Typ Michigans skolminister, människan som har hand om alla skolor i Livingston County (typ kommunen) och sen rektorn kommer tillsammand med massa andra viktiga människor lyssana på massa seniors klaga proffsigt. School improvment ska vi prata om och jag är nervöööös.
I alla fall är det nu ni behöver peppa mig så jag inte svimmar där uppe! Dessutom har jag typ 12-centimetersklackar för jag lovade min kompis att ha det. Jag döööör.
(Förresten vill jag bara säga hej till farmor! Jag har ringt er, men ni svarar inte. Jag känner att jag är för långt borta! KRYA PÅ DIG!!! Älskar dig, F)
I alla fall är det nu ni behöver peppa mig så jag inte svimmar där uppe! Dessutom har jag typ 12-centimetersklackar för jag lovade min kompis att ha det. Jag döööör.
(Förresten vill jag bara säga hej till farmor! Jag har ringt er, men ni svarar inte. Jag känner att jag är för långt borta! KRYA PÅ DIG!!! Älskar dig, F)
GIFTA!
Skrivet 30:e april.
Nu är mina värdföräldrar gifta och har åkt i väg på två dagars smekmånad. Vi bor hos min värdmormor och morfar, och jag trodde inte det skulle finnas internet, men en granne hade oskyddat närvärk så jag fuskar lite (;
Bröllopet var så fint! Litet och bara familj i princip! Jag har fått frågor om hurvida jag är en brudtärna eller inte, och svaret är nej, men jag var i bröllopet. Dom hade inga brudtärnor, så jag var en så kallad "flowegirl". Eventligen är det typ brudnäbbar som är det, så jag var lite oversize, men vi hade roligt ändå! Nu ska jag återgå till min värdsläkt!
Nu är mina värdföräldrar gifta och har åkt i väg på två dagars smekmånad. Vi bor hos min värdmormor och morfar, och jag trodde inte det skulle finnas internet, men en granne hade oskyddat närvärk så jag fuskar lite (;
Bröllopet var så fint! Litet och bara familj i princip! Jag har fått frågor om hurvida jag är en brudtärna eller inte, och svaret är nej, men jag var i bröllopet. Dom hade inga brudtärnor, så jag var en så kallad "flowegirl". Eventligen är det typ brudnäbbar som är det, så jag var lite oversize, men vi hade roligt ändå! Nu ska jag återgå till min värdsläkt!
SA MANGA SAKER!
Jag har sa manga saker att saga er! Punktlista? Oh yes!
♥ Jag har inget aao, som ni ser. Varfor? jag trodde jag skulle pa tennistraning idag, sa jag packade in allt i bilen igar, och sen idag fick jag reda pa att vi har match, och matcher tar mycket langre tid, sa jag kunde inte ga mera. Datorn ar ju saklart i bilen och bilen ar inte hemma. Just nu sitter jag pa min vardbrollas dator sa jag kan uppdater aer, snallt va? (Att inte ha en dator ar dock effektivaste sattet att gora halgens laxor pa!)
♥ Jag aker till Tenesee ikvall, och jag vet inte om hjag kommer ha internet. Det verkar ju som sagt vara ett bra satt att fa saker gjorda, men om ni inte hor av mig vet ni varfor!
♥ Var pool ar oppen igen!! Saaa glad! Jag hinner inte ta premiardoppet idag, men nar jag kommer hem slnbdag kvall hoppas jag att det blir av!
Jag tror vi slutar dar... Puss!
TORSDAGEN DEN 28:E APRIL
Tog nyss en nap, skulle vara 30 minuter, slutade med 210 minuter... Skönt var det i alla fall, jag behövde sova. Har varit hemma från tennisen två dagar i rad nu. Min huvudverk har varit jättejobbig, men nu är den borta! Se vad lite extra sömn kan göra!
Just nu är det två killar med stort burrigt skägg och oknutna kängor som öppnar vår pool! Så lycklig!! Fast poolen är två centimeter från mitt fönster så dom i princip trycker sina smutsiga kläder mot det, och jag gömmer mig bakom mina nu väldigt smutsiga fönster!
Renee, jag och Juli!
Renee, jag och Juli!
Mina fina teckning från vår spanskalektion!
MIN PÅSK!
Började hemme i morse då jag hitta denna utanför min dörr:
Och sen åkte vi hem till min värdmormor (typ) och hade äggjakt!
Alla kusiner! (Jag, Emily, Sarah, Jake, Lauren, Casey och Marty)
Och sen fick vi en påskkorg av Mrs. H!
Men min favvo i korgen var den här:
Det var min påsk so far!
Och sen åkte vi hem till min värdmormor (typ) och hade äggjakt!
Alla kusiner! (Jag, Emily, Sarah, Jake, Lauren, Casey och Marty)
Och sen fick vi en påskkorg av Mrs. H!
Men min favvo i korgen var den här:
Det var min påsk so far!
NYTT.... IGEN
Alltså jag veeet att jag inte borde ha köpt mer saker, men på senaste tiden har jag blivit så trött på att jag sminkar mig och sen ligger det bara i ränder fast jag anväder bra smink, så jag köpte ett puder, genomskinligt så det bara är där för att stadga (säger man stadga?) och två bra borstar! Så nöjd!
GLAD PÅSK!
HÅR
Idag klippte jag håret Cecilia!!(!!!!) För er andra som inte känner mig mer än genom blogg får nu reda på att jag hatar att klippa mig. Med brinnande passion. Jag skjuter upp det så mycket jag kan, men nu var det dags. Jag kunde liksom inte ens borsta håret lämngre (som om jag någonsin gör det ändå). Jag klippte bara lite, fegade ur, planerade axellångt och hellugg, men så blev det inte!
INNAN!
EFTER!
INNAN!
EFTER!
UNTIL DEATH DO US PART
Det är en liten detalj jag inte har berättat för er. Om min familj här, jag försöker hålla det utanför bloggen men just nu är det helt enkelt en för stor del av mitt liv för att inte säga. Om en vecka gifter sig mina värdföräldrar! Just därför ska vi åka och kolla på brudtärneklänningar ikväll i the mall, där jag var för tre dagar sedan (notera att jag inte vet om jag är brudtärna över huvud taget, det är bara en sån klänning jag ska ha).
Om en vecka åker vi alltså ner till Teneesee och kollar på ett pyttelitet bröllop där mina värdföräldrar lovar varandra evigheten. När dom förlovade sig i höstas hade jag ingen aning om att jag faktiskt skulle gå på bröllopet, och gud så glad jag är att jag faktiskt kommer se det! Mina föräldrar här är ju min familj. All lycka till dom!
Om en vecka åker vi alltså ner till Teneesee och kollar på ett pyttelitet bröllop där mina värdföräldrar lovar varandra evigheten. När dom förlovade sig i höstas hade jag ingen aning om att jag faktiskt skulle gå på bröllopet, och gud så glad jag är att jag faktiskt kommer se det! Mina föräldrar här är ju min familj. All lycka till dom!
SKOLPEPPAD
Under mitt år i USA har jag lärt mig så mycket, men samtidigt ingenting. Utbildningen man får här är inte ens i närheten av den vi får i Sverige, och när jag lämnade mitt avlånga moderland var jag skoltrött så in i, jag vet inte. Väldigt skoltrött i alla fall. USA har fått mig att längta väldigt mycket efter skolan, och jag vill lära mig. Lära mig så mycket.
Fy fasen vad jag är redo för gymnasiet. Jag längtar. Jag tackar mitt år i USA för att det fick mitt att längta efter utmaningen svenska skolan ger!
Så, påminn mig om det här inlägget när jag klagar på plugget i höst!
Fy fasen vad jag är redo för gymnasiet. Jag längtar. Jag tackar mitt år i USA för att det fick mitt att längta efter utmaningen svenska skolan ger!
Så, påminn mig om det här inlägget när jag klagar på plugget i höst!
NYTT OCH FINT / LEVA BUSIGT
Idag var jag busig. Jag köpte kläääääder. Fast jag inte borde. Men vad fasen. Jag har slutat göra mina läxor och sånt, leva busigt liksom!
Leggingsen.
Shortsen och linnet.
Tröjan och samma shorts igen.
Kjolen som är mitt ångestköp. Jag velade och velade, för när använder man en långkjol? Men åh, jag kollar på den, och den är så fiiiin!
Jumpsuit och kofta.
Shortsen och linnet.
Tröjan och samma shorts igen.
Kjolen som är mitt ångestköp. Jag velade och velade, för när använder man en långkjol? Men åh, jag kollar på den, och den är så fiiiin!
Jumpsuit och kofta.
Kjolen.
BRA DAG IDAG!! Ska klippa mig på lördag med (!!!) alltså ni känner inte mig men jag klipper mig typ en gång vart annat år så det här är stooooort!
ARTONDE APRIL
Alltså, nu är jag klar med heavytalk, så jag ska visa er vad jag såg när jag gick ut i morse. Ingen vacker syn.
Alltså vad fan Michigan liksom. APRIL!?
Alltså vad fan Michigan liksom. APRIL!?
LÄSKIGA SAKER OM PAPPOR I HIMMLEN.
Idag fick jag ett mail. Ett mail från en tjej som förlorat sin pappa, precis som jag. På samma sätt. Hon hade förlorat sin pappa till självmord, precis som jag. Limjen för vad man får skriva på internet är så hårfin och tunn, och jag aktar mig så himla duktigt för att aldrig skriva för mycket, aldrig skriva det där som kommer såra mig själv eller mina nära, men idag, idag känner jag mig skyldig att skriva, för om jag kan hjälpa andra genom det jag gick igenom, då hade min pappa varit stolt över mig. Min älskade pappa hade varit stolt.
Frågan jag fick var, hur klarar man sig igenom det? Hur gör man? Hur orkar man gå upp på morgonen och kolla på sig själv och lyckas tänka att man är något annat än ett halvt föräldralös misslyckande? Det är jättesvårt. För mig var det så svårt att identifiera mig med något annat än det faktum att jag var (och är med för den delen) tjejen utan pappa. Men det går över. Jag lovar, det gör det.
Först räknade jag timmarna. För fem timmar sedan slog min pappas hjärta, för sju timmar sedan andades min pappa och för tolv timmar sedan fanns min pappa på jorden. Sen är det dagar. Två dagar, fyra dagar och till slut sex dagar. Sen kommer den där fredagen. Det är fredag och klockan är kvar över tre på eftermiddagen och det är exakt sju dagar sedan min pappa dog. Det är 169 timmar sedan min pappas hjärta slutade slå. Men det varar bara i en minut, sedan är det inte exakt en vecka sedan.
Efter det började jag räkna månader, en två och sedan tre månader sen. När han hade varit borta i sex månader var jag så upptagen hela dagen att jag inte reflekterade över att det var ett halvår. Just då, den 12:e mars 2009 mådde jag inte dåligt. Men den 13:e, då mådde jag inte bra alls. Jag hade glömt min pappas halvårsdag! Betyder det att jag inte älskar honom? Inte alls. Det betyer bara att jag hade blivit stark nog att ta tag i mig själv, det kan jag vara efterklok att säga nu. Det betyder att livet går vidare.
För mig är det år. Jag räknar år. 2 år. Fast idag, idag när jag skriver om det, då räknar jag ut att det är 2 år, 7 månader, 6 dagar, tre timmar och sju minuter sedan min pappa lämnade jorden. Och det gör mig ledsen, precis som det gör mig glad. Jag reflekterar inte över tiden kvart över tre på eftermiddagen längre, för det är så länge sedan nu. Jag reflerkterar över den 12:e september, för det är årsdagen, men helt ärligt, dagar är inte så viktiga längre, för jag älskar min pappa, och jag vet att han älskar mig, och det är värt någonting. Kvar över tre är inte värt någonting alls i jämförelse, och det är det viktiga.
Poängen är, att idag är det jobbigt, idag räknar du dagarna, men om två år, 7 månader, 6 dagar, tre timmar och sju minuter kommer du inte göra det mera. Var ledsen nu, var ledsen idag och imorgon är det en ny dag. Du kan inte förändra det som hänt, men du kan ändra på det som kommer. Du kan växa eller krympa. Jag valde att växa, och det är det bästa val jag gjort i mitt liv.
Om jag lämnar dig medans du ännu finns här...
Vet att jag lever vidare och vibrerar i annorlunda takt
bakom en tunn slöja du inte kan se igenom.
Du kommer inte att se mig. Så du måste lita på mig.
Jag väntar tills den gång då vi åter tillsammans svävar i skyn
- båda medvetna om varandra.
Tills dess, lev ditt liv i fullaste mått.
Och när du behöver mig, viska bara mitt namn i ditt hjärta.
jag kommer att finnas där
Älskade pappa ♥
Frågan jag fick var, hur klarar man sig igenom det? Hur gör man? Hur orkar man gå upp på morgonen och kolla på sig själv och lyckas tänka att man är något annat än ett halvt föräldralös misslyckande? Det är jättesvårt. För mig var det så svårt att identifiera mig med något annat än det faktum att jag var (och är med för den delen) tjejen utan pappa. Men det går över. Jag lovar, det gör det.
Först räknade jag timmarna. För fem timmar sedan slog min pappas hjärta, för sju timmar sedan andades min pappa och för tolv timmar sedan fanns min pappa på jorden. Sen är det dagar. Två dagar, fyra dagar och till slut sex dagar. Sen kommer den där fredagen. Det är fredag och klockan är kvar över tre på eftermiddagen och det är exakt sju dagar sedan min pappa dog. Det är 169 timmar sedan min pappas hjärta slutade slå. Men det varar bara i en minut, sedan är det inte exakt en vecka sedan.
Efter det började jag räkna månader, en två och sedan tre månader sen. När han hade varit borta i sex månader var jag så upptagen hela dagen att jag inte reflekterade över att det var ett halvår. Just då, den 12:e mars 2009 mådde jag inte dåligt. Men den 13:e, då mådde jag inte bra alls. Jag hade glömt min pappas halvårsdag! Betyder det att jag inte älskar honom? Inte alls. Det betyer bara att jag hade blivit stark nog att ta tag i mig själv, det kan jag vara efterklok att säga nu. Det betyder att livet går vidare.
För mig är det år. Jag räknar år. 2 år. Fast idag, idag när jag skriver om det, då räknar jag ut att det är 2 år, 7 månader, 6 dagar, tre timmar och sju minuter sedan min pappa lämnade jorden. Och det gör mig ledsen, precis som det gör mig glad. Jag reflekterar inte över tiden kvart över tre på eftermiddagen längre, för det är så länge sedan nu. Jag reflerkterar över den 12:e september, för det är årsdagen, men helt ärligt, dagar är inte så viktiga längre, för jag älskar min pappa, och jag vet att han älskar mig, och det är värt någonting. Kvar över tre är inte värt någonting alls i jämförelse, och det är det viktiga.
Poängen är, att idag är det jobbigt, idag räknar du dagarna, men om två år, 7 månader, 6 dagar, tre timmar och sju minuter kommer du inte göra det mera. Var ledsen nu, var ledsen idag och imorgon är det en ny dag. Du kan inte förändra det som hänt, men du kan ändra på det som kommer. Du kan växa eller krympa. Jag valde att växa, och det är det bästa val jag gjort i mitt liv.
Om jag lämnar dig medans du ännu finns här...
Vet att jag lever vidare och vibrerar i annorlunda takt
bakom en tunn slöja du inte kan se igenom.
Du kommer inte att se mig. Så du måste lita på mig.
Jag väntar tills den gång då vi åter tillsammans svävar i skyn
- båda medvetna om varandra.
Tills dess, lev ditt liv i fullaste mått.
Och när du behöver mig, viska bara mitt namn i ditt hjärta.
jag kommer att finnas där
Älskade pappa ♥
TODAY IS THE DAY
Jag började städa för att jag inte kunde hitta min lilla väska med mina allergimediciner (Panik! Jag har ju massa katter så jag äter rätt mycket allergimedicin) och mina linser i (mer panik! Måste ha dom på måndag när jag ska till optikern) men till slut hittade jag den, långt innan jag var klar med städningen:
Älskade lilla sak med viktiga saker i!
Och när jag kom på att jag hade den och inte behövde städa mer gjorde jag något viktigare:
Regnbåge! (Grått är förvisso inte i regnbågen men här mobbar vi ingen!)
Älskade lilla sak med viktiga saker i!
Och när jag kom på att jag hade den och inte behövde städa mer gjorde jag något viktigare:
Regnbåge! (Grått är förvisso inte i regnbågen men här mobbar vi ingen!)
TODAY!
Alltså. Min vecka har varit sinnessjukt stressig. Tennis till klockan nio varje dag och sen läxor och vänner och så var det den veckan. Jag vet att ni älskar mig för att jag delar med mig. Jag hade tre tennismatcher, förlorade alla tre men så får det vara. Jag tog inte farligt många bilder, men det här är veckans skörd:
